”Varje dag ger ny inspiration”
CajsaStina Åkerström är en person som de flesta känner till. När man hör namnet tänker de flesta nog på sångaren CajsaStina. Men numera är det snarare konstnären. Pandemin kom att förändra livet för många, så även för CajsaStina.
– Jag hoppade av ett skenande tåg och fick tid att testa något nytt, berättar hon.
I lördags var det vernissage för hennes utställning på Olssonska gården, och konstnären själv var på plats för att berätta om sitt skapande. Tillsammans med sin gallerist, Jonas Hellberg, Persona galleri, välkomnades hon upp på scen av Ronny Ramberg från kulturföreningen Olssonska gården.
– Jag har bott i trakten länge, sedan 1987. I Halltorp, på en avstyckad gård till Värnanäs gård. Men jag kände inte till denna underbara pärla, Olssonska gården. Det är en ynnest att vara här, så roligt, sade CajsaStina ödmjukt.
När pandemin ställde in allt vad konserter och liveuppträdanden hette, kom CajsaStina istället att ägna sig åt ett annat slags skapande. Måleri med oljepastellkrita.
– Jag lekte med krossade kritor, blandade egna nyanser och hittade en ny teknik. På den vägen är det.
Hon ler när hon berättar att hon inte målar med pensel, utan med palettkniv och framför allt sina naglar.
– Särskilt min pekfingernagel, det när nästan helt nedsliten, skrattar hon.
Ljuset är viktigt för henne, liksom hennes närmiljöer där hon hämtar sina motiv.
– Varje dag ger ny inspiration. Jag fotograferar det jag tycker är vackert i min närhet. Det finns mycket betesmarker och stengärdsgårdar som varit där sedan mannaminnet. Och det intresserad mig, jag som är arkeolog i botten.
CajsaStina säger att det måste finnas en slags magi i bilden hon ser framför sig. Då fotar hon av sitt kommande motiv, som sedan får varsamt får växa fram hemma i hennes ateljé.
– Det jag målar är sådant som går in i hjärtat på mig.
Inom hennes familj har det varit lite så att CajsaStina är den ”som ska sjunga”, med tanke på att hennes pappa var Fred Åkerström. Men faktum är att det på hennes mammas sida kan spåras just en konstnärlig ådra.
– Min mamma målade och tecknade, min morfar var målarmästare och min morbror var en fin konstnär. Han var begåvad men vägrade visa sina verk annat än för än närmaste familjen.
CajsaStina säger det på ett sätt som gör att man förstår att hans målningar hade kunnat glädja så många fler, om han bara valt att visa dem. Morbrorn dog tyvärr ganska ung, men CajsaStina kan se likheter i såväl deras personlighet som skapandeprocess. Hon har ändå valt att våga visa sin konst för allmänheten.
– Jag har skaffat mig redskap genom mitt artisteri för att kunna göra det. Och så får jag så bra hjälp av Jonas, han sköter så mycket runtomkring som jag inte skulle klara eller orka. Jag har så bra människor runt mig.
