Intensiv period väntar när naturen vaknar till liv

Den här våren har inte varit den bästa. Regn, grått och molnigt, mulet väder samt en termometer som visat låga siffror. För Annika Wisbrant som driver Anwi trädgård, och arbetar utomhus året om, är det just nu klädmässigt lurigt.

– Jag började med vinterjackan, sen blev det väst och nu tunnjacka. Jag har mängder med olika kläder i bussen. På morgonen kan det vara kallt och minus, och sedan på eftermiddagen plötsligt 15 grader, säger hon när vi möter henne i en trädgård i Bergkvara.

Det är ändå inte det nu rådande vädret som är värst, sett ur arbetssynpunkt.

– Det värsta är när det är riktigt, riktigt varmt på sommaren, för det kan du aldrig skydda dig mot. Många säger lite avundsjukt att det måste vara härligt att jobba ute när det är 25-30 grader. Men då får du aldrig någon svalka.

Annika småler och tillägger snabbt.

– Men, så är mitt liv.

16 år, ganska exakt om några veckor, har gått sedan hon startade eget.

– Jag jobbade på ett tryckeri när jag fick se en broschyr om en trädgårdsmästarutbildning på Blekinge tekniska högskola. Jag bestämde mig för att göra ett studiebesök.

Bara några dagar senare gick hon bestämt in till sin chef och berättade att hon skulle börja studera till trädgårdsmästare.

– Jag tog inte ens tjänstledig, utan sade upp mig. Jag kände ändå att jag var färdig med jobbet på tryckeriet, och tänkte det kunde vara kul att göra något annat.

Detta var 2005. Därefter väntade flera intensiva år, då Annika dels studerade, dels adopterade två barn på 3 respektive 4,5 år från Polen. Och 2008 startade hon som ovan nämnt eget.

– Min mamma höll på mycket med trädgården när jag var liten, men då tyckte jag det var så tråkigt, skrattar Annika.

Efter att hon blev vuxen har hon däremot alltid haft ett stort trädgårdsintresse. Idag bor familjen på en skogsgård i Troxhult, mellan Vissefjärda och Gullabo. Skogen omfattar 68 hektar, och trädgården 6 000 kvadratmeter.

– Varje år brukar det alltid bli en ny rabatt i trädgården. Förutom ett år när jag gav mig själv anläggningsförbud.

Det slutade däremot inte så bra.

– Året efter gjorde jag istället tre nya rabatter. Min hjärna fortsatte tänka och planera trots förbudet, ler Annika.

Även om hon professionellt arbetar med trädgårdar från sju på morgonen till halv fyra, fyra om dagarna, finns gott om inspiration och ork till sitt eget.

– Det är alltid lika roligt att komma hem och jobba med min egen trädgård. Jag älskar det här, säger hon och ser sig runt i rabatterna och bland rosenbuskarna hon för dagen arbetar med.

Vädret är det som styr stor del av arbetet, och vad som kan göras för tillfället.

– Strax efter trettonhelgen kör jag igång för året. Rensa kan man alltid göra, bara det inte är tjäle.

Mest aktuellt nu är beskärning av fruktträd.

– När ett träd börjar få svullna knoppar är det på gränsen för sent att beskära, då får man vänta till sensommaren, hösten. Det går fort i naturen nu, och vid mitten av april ungefär, beroende på väder, då behöver beskärningen vara gjord.

Annikas arbete omfattar allmän grönyteskötsel, det vill säga allt från trädgårdsdesign och anläggning till plantering och skötsel.

– Jag gör finliret. Det kunden inte klarar av eller vill göra själv

Bakom uttrycket finliret ligger däremot mycket och hårt arbete, som stundvis är allt annat än finlir.

– Jag är även underentreprenör till andra firmor och då kan det handla om storjobb i exempelvis Växjö eller Karlskrona, med att plantera flera tusen växter eller 100 träd.

Finns det någon del i trädgårdsarbetet du gillar extra mycket?

– Ja, att beskära. Det är det bästa jag vet. Då får jag tänka till och skapa. Det roliga är att jag har många återkommande kunder från år till år, så jag får se hur trädgårdarna utvecklas och se resultatet.

Och något du tycker är mindre roligt?

– Hmm...

Man ser att Annika verkligen funderar över frågan, det finns inget självklart svar.

– Det skulle vara att gräva, det är tungt. Att flytta stora högar eller komposter är inte heller jätteroligt.

Vad gäller återkommande kunder uppskattar Annika att så stor del som 95 procent av hennes kundkrets är just återkommande.

– Det innebär att jag vet rätt bra vad som händer från år till år. Nu vet jag ungefär var jag har att göra ända fram till jul.

Hon gillar att det blir rutin i arbetet, eftersom hon då vet hur många nya kunder hon kan tacka ja till.

– Jag lovar aldrig in mig på nya jobb, om jag inte vet att det finns tid. Då tror jag risken är att man går in i väggen.

Eftersom barnen var små när hon startade eget, har hon hela tiden som egenföretagare varit bestämd med att inte överboka sig.

– Man ska vara rädd om sig, och sin kropp. Kroppen ska orka med, för det här är ett fysiskt jobb.

Vad gäller arbetsställningar skojar Annika om att hon är ”knämänniska”, och ofta sitter på knä och arbetar.

– Och så har jag en hel del redskap till hjälp, det gör mycket för att spara kroppen.

Att variera arbetsuppgifter är också viktigt att tänka på för att inte slita ut kroppen. Annika försöker variera så det inte blir för mycket lika jobb med samma arbetsställning flera dagar i rad.

– Sedan är det svårt att undvika helt vissa perioder. Som några veckor på hösten, runt augusti och september. Då är det mycket samma, enformiga arbetsuppgifter med att klippa häckar och stå med en tung häcksax. Och räfsa.

Annika har visserligen ritat hela trädgårdar. Men hon betonar att hon gör trädgårdsskisser och förslag. Ritningar är ett arbete för en landskapsarkitekt.

– Men jag är en idéspruta, min hjärna jobbar hela tiden och jag kommer ofta på nya idéer som jag vill spinna loss på.

Framför allt är det i egna trädgården hon ges utrymme att testa och pröva. Där växer bland mycket annat rosor, och ett tiotal äppelträd. En dam med växtlighet runt omkring har byggts upp, liksom rabatter som öar i trädgården.

– Jag har mycket växter, och en del udda sådana. Jag är en växtnörd, skrattar Annika.

Vad kan vi då se fram emot i naturen och våra trädgårdar den närmaste tiden?

– Stor del av växtligheten har inte med värmen att göra, utan snarare ljuset. Ljuset triggar igång växtligheten. Lökväxter klarar ofta några minusgrader utan att frysa sönder, så de är på gång nu.

Annika nämner exempelvis krokus, påskliljor, nunneört och lungört. Men även kejsarolvon, forsythia, häggmispel och scilla, även kallad blåstjärna.

– Nu är den bästa tiden på året. Vårdagarna, när man får njuta av det gula på himlen som värmer. Det lilla gör en lycklig och glad, säger Annika och tittar uppåt mot solen, som visar sig starkt dagen vi möts.