Annons

En verksamhet som kräver tusentals ”anställda”

En hobby och spännande fritidssysselsättning. Som samtidigt gynnar miljön. Och som stärker vänskapsbanden mellan två familjer.
– Det är spännande, skojigt och man blir aldrig fullärt. Dessutom gör de små liven så mycket gott, och det vill vi värna om, säger Birgit Olsson och Ingvar Hallin.
Sedan sex år tillbaka är de biodlare.
Söderåkra/Torsås • Publicerad 27 februari 2023
Det ligger en hel del arbete bakom en burk honung. Både för bina, men även för Ingvar Hallin och Birgit Olssons del.
Det ligger en hel del arbete bakom en burk honung. Både för bina, men även för Ingvar Hallin och Birgit Olssons del.Foto: Lina Watanen

Birgit Olsson välkomnar in i hallen. Maken Arne och hunden Sixten kommer också för att hälsa. Snart knackar det på dörren och in kliver ännu ett par, Ingvar och Britt-Marie Hallin.

– Vi är bara bihang, skojar Arne när han och Britt-Marie slår sig ner i ett par fåtöljer en bit bort i vardagsrummet, medan vi andra sätter oss runt bordet.

Annons

Ordet bihang sägs med glimten i ögat. Arne och Britt-Maries respektive, Birgit och Ingvar, håller nämligen på med biodling. Även om alla fyra på lite olika vis är inblandade i hobbyn.

– Vi har varit grannar i många, många år. Det har varit mycket spring genom häcken mellan husen, säger Birgit.

Januari 1977 flyttade paret Hallin in i huset i Söderåkra. På hösten, samma år, köpte paret Olsson grannhuset.

– Vi bodde kvar här till 2021, då flyttade vi till Valfridsbo, berättar Ingvar.

För sex år sedan, när paren fortfarande var grannar, fick Birgit upp ögonen för ett nytt intresse.

– Min flickas svärfar, Lennart Johansson, hade biodling och jag blev nyfiken.

Hon bestämde sig för att själv prova och frågade grannarna om det var okej att hon hade en bikupa i trädgården, då de bor mitt i ett villaområde. Istället för att bara få ett okej från närmaste grannarna, visade det sig att Ingvar också blev intresserad. Frun, Britt-Marie däremot var avvaktande, liksom Arne. Därav kom det sig att Birgit och Ingvar var de två som startade biodling.

– Vi började med att leasa en kupa av Lennart i Hagby, vid Sandvik. Vi ville först testa på, men insåg snabbt att vi ville lära oss mer och mer, säger Birgit.

– Ja, det gick inte många månader innan vi köpte en egen bikupa och alla attiraljer som behövs för att hålla ordning på allt. Sedan har vi köpt och fyllt på med utrustning och redskap lite efter hand, säger Ingvar och tillägger.

– Som nybörjare var det mycket att lära sig. Det är inte bara att skörda honung, man ska kunna mycket runt omkring också. Därför är vi glada att ha Lennart som coach, vi tycker det är viktigt att ha en kontaktman när man skaffar en bikupa.

Ingvar Hallin, Arne Olsson, Britt-Marie Hallin och Birgit Olsson känner varandra väl, efter att ha varit grannar i 44 års tid. Numera bor de i Söderåkra respektive Torsås, men kontakten är lika god för det.
Ingvar Hallin, Arne Olsson, Britt-Marie Hallin och Birgit Olsson känner varandra väl, efter att ha varit grannar i 44 års tid. Numera bor de i Söderåkra respektive Torsås, men kontakten är lika god för det.Foto: Lina Watanen
Annons

Duon gick även med i föreningen Torsåsbygdens biodlare.

– De har träffar en gång i veckan, från april och in på hösten, och där har vi lärt oss mycket. Det är framför allt många småodlare, med tre till fem kupor, högst tio, som är med i föreningen, säger Birgit och tillägger.

– Man får höra mycket historier och får ny kunskap hela tiden. Alla gör ju så olika. Det är intressant att lyssna på de som är äldre och har lång erfarenhet.

Kunskap kan man som biodlare nämligen aldrig få nog av.

– Det är alltid spännande att se vad som händer år från år, och se binas arbete. Det finns alltid en förklaring till varför något händer, även om man inte alltid förstår den. Mycket påverkas ju av naturen i sig, som väder och blomning, säger Ingvar.

En oväntad händelse inträffade så sent som i höstas.

– Vi har fyra bikupor vid Bruatorpsån, men i fjol förlorade vi två samhällen. I september blev det invasion av getingar som tog larverna och honungen, berättar Birgit.

Hon nämner att även flera andra biodlare drabbades av exakt samma sak, samma månad.

– Det är inte bara raka spåret med att vara biodlare. Det är inte enkelt, men otroligt intressant, säger Birgit.

– Ja, man får inte ge sig. Man får bara köra på och försöka igen, menar Ingvar.

Annons

Ett bisamhälle kan bestå av över 50 000- 60 000 bin och det är ett fascinerande liv som pågår inne i bikupan.

– Drottningen lägger 2 000 till 3 000 ägg om dagen, ungefär från april till augusti. Parningen sker vid ett enda tillfälle, utomhus. Det är enda gången drottningen flyger ut, säger Ingvar.

Vid det tillfället sker parning med flera olika drönare. Med tanke på att det under många månader därefter ska läggas tusentals ägg, gäller det att såväl drottning som drönare är produktiva.

– Och så vill man ha snälla drottningar, för drottningens gener bestämmer hur samhället ska vara. Har men en för ilsk drottning kan det hända att man får byta ut den mot en ny, trevligare drottning som ger snällare bin, menar Ingvar.

En snäll drottning är ändå inte en garanti att man slipper springa bort från bikupan.

– Vi har sprungit en hel del, skrattar Ingvar och Birgit.

Trots skyddsdräkter lyckas de små liven ibland krypa innanför för att ge ett och annat stick.

– Man ska aldrig börja vifta runt sig, utan bara gå lugnt bort från kupan. Annars tror bina att de blir attackerade. Men det är svårt att inte vifta runt sig om man får en massa bin efter sig, menar Ingvar.

Just nu är det däremot lugnt att närma sig en bikupa. Ännu är samhället i vilopaus.

– Man säger att bina går i klot, för de samlas som i ett stort klot i kupan för att hålla värmen under vintern.

Ingvar och Birgit är noga med att betona betydelsen av de små liven, och att vår matförsörjning är helt beroende av att pollineringen fungerar. De uppmanar alla att tänka på att inte klippa ner fält, åkrar och gräsmattor för mycket, utan spara en del blomsterängar som gynnar alla pollinerade insekter.
Ingvar och Birgit är noga med att betona betydelsen av de små liven, och att vår matförsörjning är helt beroende av att pollineringen fungerar. De uppmanar alla att tänka på att inte klippa ner fält, åkrar och gräsmattor för mycket, utan spara en del blomsterängar som gynnar alla pollinerade insekter.Foto: Lina Watanen
Annons

Eftersom Birgit och Ingvar tagit hand om honungen som bina samlat ihop till vintermat, matar de bina med en sockerlösning. Cirka 16-18 kilo socker per kupa går åt, under en vintersäsong. När dagstemperaturen närmar sig tio grader, och solen tittar fram, då kommer bina igång igen.

– I slutet av maj, början av juni kan vi sedan ta honung igen. Men det styrs mycket av väder och vind, säger Birgit.

Det som närmast väntar duon är att köpa in två nya samhällen, eftersom två gick förlorade i fjol.

– Fyra kupor är lagom. Vi gör det här för att det är roligt. Blir det för mycket blir det bara ett tvång, menar Birgit.

De säger att det också är skönt att de är två familjer som hjälps åt.

– Vi hjälps åt om någon är bortrest. Och vi kompletterar varandra bra, säger Birgit.

Hon tittar inte bara på Ingvar, utan även på Arne och Britt-Marie.

– Ni gör ju mycket runt omkring, menar Birgit och betonar att det är många moment från bikupa till en burk säljfärdig honung.

Britt-Marie och Arne håller sig däremot långt bort från själva bina. Arne är dessutom allergisk mot bistick, och säger att de två gånger han fått uppsöka vårdcentralen räcker gott och väl.

– Vi brukar stå och sälja honung på lokala julmarknaden och våryran på Söderåkra köpcenter, och någon gång har vi stått på Olssonska gården. Det blir ofta många goda samtal och människor som har frågor om bin, säger Britt-Marie.

Annons

Den sociala biten mellan paren stärks också tack vare Ingvar och Birgits intresse.

Den 31 maj kommer Birgit och Ingvar berätta mer om sin hobby, som en av vårens programpunkter för Kultur för seniorer. Varför sticks bin? är rubriken för förmiddagen där duon ska berätta om sin biodling samt besöka bikuporna.

– Bin är intressant och kul, och viktiga. De är ett måste för att vi människor ska överleva, för finns det inga bin kan det inte finns något annat heller, säger Birgit och syftar på de små livens livsviktiga pollineringsarbete.

Skyddskläder på, är ett måste. Trots det har Ingvar och Birgit fått ett och annat stick när de kontrollerat kupor eller tagit bort honungsramar.
Skyddskläder på, är ett måste. Trots det har Ingvar och Birgit fått ett och annat stick när de kontrollerat kupor eller tagit bort honungsramar.Foto: Privat
Lina WatanenSkicka e-post
Så här jobbar KLT med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons