Husbygget blev början på en ny, gemensam satsning

Det är kallt och börjar mörka utomhus, men i familjen Romanows uterum är det ljust och varmt. Det eldas för fullt i braskaminen, och det nykokta kaffet som ställts fram på bordet gör sitt för att värma oss. När vi berömmer det stora, luftiga uterummet tittar paret stolt på varandra.

– Vi har byggt huset från grunden, säger de.

Att bygga sitt egna hus var inget de planerat, det bara föll sig så.

– När vår dotter, som nu är 17 år var nyfödd, bodde vi i Pukaberg. Vi kände att det skulle bli mycket skjutsande och körande framöver med barn, så vi ville bo närmare stan, säger Lukas.

Paret började åka runt på husvisningar, utan någon större framgång.

– Antingen stämde huset bra på utsidan, eller på insidan. Men det var inget som passade oss helt, säger Lukas.

– Vi skojade om att om vi skulle hitta vårt drömhus, måste vi bygga det själva, säger Marianna.

Det som sades lite med glimten i ögat, kom efter några år att bli verklighet. Med god hjälp av en vän bestämde sig paret inte bara för att bygga ett nytt hus, utan även designa det.

– Det var där som vår resa med design började, med huset, säger Marianna.

Med åren har det kommit att bli mycket mer design, vilket vi återkommer till.

Paret flyttade till en lägenhet i Nybro, och bodde där under tiden som huset växte fram på deras nya bostadsort. Lukas tog tjänstledigt från sitt jobb under sex månader, för att bygga. I samma veva kom även parts andra barn, Julian. Paret gjorde verkligen i stort sett allt med huset, förutom elarbeten och annat som kräver certifierad arbetskraft.

– Skapandet och kreativiteten har alltid funnits inom mig, men det kom fram mer när vi byggde huset. Lukas gjorde den grova delen, medan jag var den som tog hand om allt med golv, tapeter och inredning.

Nästan två år efter att första spadtaget tagits stod huset helt färdigt.

– Eller ja, helt klar blir man aldrig, säger Lukas.

– Särskilt inte med tanke på att jag gillar att ändra om. Jag har tapetserat om flera gånger redan, ler Marianna.

Maken skrattar och berättar om en gång när han kom hem från en kurs i Frankrike.

– Jag kom hem och undrade, är det här verkligen mitt hus? Hallen hade andra tapeter, och speglarna var utbytta. Jag fick dubbelkolla så jag kommit rätt.

Frun hade nämligen passat på att ändra om lite när maken var iväg.

Marianna och Lukas är både ursprungligen från Polen. Men Marianna har sedan 40 respektive 30 år tillbaka sin storasyster och storebror i Sverige. I trakterna runt Kalmar, Nybro och Emmaboda.

– Jag var bara två år när jag var i Sverige första gången. Jag kände redan i tonåren att jag inte ville bo i Polen, det var bara tillfälligt, säger hon.

Marianna och Lukas har varit ett par i 23 år, men de har känt varandra längre än så.

– Min bror och Lukas är bästa kompisar, och eftersom de är lite äldre än mig har Lukas känt mig i hela mitt liv, ler Marianna.

Som nyblivet par bodde de i England. I centrala London, närmare bestämt Paddington.

– Mitt mål var att stanna i London, jg trivdes bra där, säger Lukas.

Men Marianna drog mer åt Sverige.

– Jag gillar kulturen, lugnet och att alla är så trevliga i Sverige. Träffar man en okänd person på till exempel promenaden så säger man hej till varandra, så är det inte i Polen.

London tyckte hon var alldeles för stort, varpå hon lyckade övertala Lukas att i alla fall ge Sverige en chans.

– Jag ville tillbaka till London, jag gillade att det var mer folk och liv där. Men Marianna lyckades förhandla bra hela tiden, ler Lukas.

Med tanke på att de då bodde i Lindås, förstår man kontrasten mellan London och Lindås. Men paret kom ändå att stanna kvar i Sverige.

Lukas fick jobb som snickare, Marianna utbildade sig till undersköterska. När tredje barnet, Kornelia kom för sex år sedan bestämde hon sig för att göra något annat. Hon studerade då till tandsköterska på distans.

– Hade jag vetat det jag vet idag, hade jag redan då satsat på det här, säger Marianna.

Hon sneglar mot den del i uterummet där det för tillfället står en massa möbler uppradade. Det som för många år sedan började som en hobby, med att göra iordning gamla möbler, är idag en affärsidé. Tidigare i år startade paret nämligen företaget ML design.

– För något år sedan gjorde jag om två rokokostolar som jag köpt på en av mina många loppisrundor. Jag lade upp bilder på en inredningssida på Facebook, mest för skoj skull. På bara någon timme var jag uppe över 100 gilla, och en massa positiva kommentarer. Det blev ett startskott där jag kände att ja, jag kan faktiskt det här, säger Marianna.

Arbetet med att stoppa om möbler är tungt och i takt med att Lukas hjälpt till, har han också kommit att dras in i allting.

– Jag har innan designat och byggt om motorcyklar, och det har utvecklats. Idag jobbar jag även med sadelmakeri, kapell och båtinredning.

Bilarna och motorcyklarna har knuffats ut från garaget, som numera fungerar som verkstad.

– Det är smidigt att ha verkstaden där, då är vi nära och lättillgängliga för barnen, menar Marianna.

Lukas har för tillfället gått ner i tid från sitt ordinarie jobb som servicetekniker på Swedish agro en dag i veckan. Det för att kunna jobba i egna företaget. Marianna arbetar heltid som tandsköterska i Nybro, och med tre barn finns det alltid att göra.

– Jag älskar att jobba med händerna, att pilla är verkligen min grej för då stänger jag av helt och hållet. Jag skulle kunna sitta i verkstaden en heldag och pilla, om ingen avbryter mig, ler hon.

Tiden är just det som är problemet, att hinna med allt. Redan ägnas många timmar på sena kvällar och helger, för att få ihop med ML design-delen.

– En vacker dag hoppas jag kunna jobba 100 procent med vårt egna företag, drömmer Lukas.

Möblerna som kunder lämnar in är ofta äldre sådana.

– Det kan vara ärvda möbler som någon vill behålla, för minnenas skull, men som inte passar in i deras hem. Då väljer de att lämna in möblerna till oss, så vi får ge dem en ny stil, ett nytt liv, säger Marianna.

Arbetet kan omfatta byte av stoppning, omklädning av tyg, ramar som behöver målas eller betsas om eller förstärkningar av stommar.

– Det roliga med att renovera äldre möbler är att det blir unikt, det finns bara en exakt likadan. Man får något som ingen annan har och det är mycket det arbetet handlar om för min del.

Lukas nickar.

– Äldre möbler har en helt annan grov, bra ram och kvalité, sådana möbler görs inte idag. Därför känns det extra bra att ge nytt liv till något som kanske redan har levt i 50 år, istället för att det slängs bort.