Gymnastik som gör under för värkande händer

– Har alla fått dynor att sitta på? Och här kommer era underlägg, säger Anita Axelsson och skickar ut brickor.

På varje underlägg står olika namn, för var och en av deltagarna. Anita är kursledare för handgympan, som genomförs som en studiecirkel via ABF. Samtliga deltagare är medlemmar i Reumatikerföreningen Emmaboda-Nybro.

– Jag har två grupper, en på måndag och en på tisdag. Det brukar vara runt sju, åtta personer i varje grupp, säger Anita.

Hon fortsätter dela ut ”kursmaterial”, som i det här fallet består av handsprit, plasthandskar och fleecevantar.

– Sådär, då kan ni gå och tvätta händerna, uppmanar kursledaren.

En efter en av damerna försvinner en sväng till toaletten i korridoren utanför, och kommer tillbaka med nytvättade händer. De ska sedan doppas i en balja med paraffin, uppvärmt till cirka 52-54 grader. Man kan välja om man vill ha plasthandskar, eller doppa händerna direkt i badet. Det beror lite på hur värmekänslig man är. Efter doppet får alla plastpåsar på händerna, som sedan stoppas in i fleecevantarna.

– Åh så skönt, det här är det bästa. När det är varmt och skönt, säger Gunilla Morén.

Under 20 minuter ska paraffinet sitta på för att värma upp händerna, för kommande gympa.

Eftersom handgympan genomförs som en studiecirkel, kräver det bokläsning. Den nu aktuella boken som Anita valt att läsa för sina två grupper är Linné och hans resor av Britt-Marie Hallbert.

– Vi är på del två nu, del ett läste vi förra terminen. Vi har följt med Linné på hans resor till bland annat Öland, Gotland och Uppsala och nu är vi i Skåne, förklarar Anita.

Århundradet det handlar om är 1700-talet. Upptäckterna och observationer som gruppen får ta del av i just den här dagens kapitel handlar om fisket i Kivik, almträ som användes till att göra kvarnhjul och manglar, stora valnötsträd i Malmö, barn på barnhem som fick lära sig svenska, latin, räkna samt spinna, jakten på svanhalsar som blev till kragar och olika växtligheter som marviol och vitknavel. Linnés egna teckningar kompletteras i boken med fotografier som visas för gruppen.

Efter 20 minuters läsning och paraffin på händerna är det dags för själva träningen. Plastpåsar, handskar och allt paraffin plockas bort. De lena, uppmjukade händerna och fingrarna ska nu sättas i arbete.

– Sätt händerna på högkant, dra in fingertopparna, och knyt handen. Se till att krama åt, vinkla ut och vinkla in, uppmanar Anita samtidigt som hon visar övningen, varpå gruppen följer hennes rörelse.

Fingrar som böjs uppåt och neråt, handleder som vrids fram och tillbaka, tumrullningar och fingrar som spretas är några av övningarna som genomförs.

– Märker du hur tysta alla blev nu, skojar Anita.

– Ja, se hur koncentrerade vi är, skojar Ella Vilnersson tillbaka.

Det märks att det är mycket glädje och humor i gruppen.

– Jag brukar säga att jag går på vuxendagis. Fast lite allvar är det ju också. Vi läser böcker och är kulturella, säger Gunilla med glimten i ögat.

Men just den sociala biten är minst lika viktig som själva bokläsandet och träningen.

Efter en stund plockar Anita fram plastpåsar med lera, som hon tillverkat själv. Leran har förvarats i en väska ihop med varmvattenfyllda flaskor, och är varm och skön att ta på. Precis det som är meningen.

– Vi kan börja med att bara rulla ut leran på underlägget, säger Anita.

De rullande rörelserna är en viktig träning dels för handlederna, dels för fingertopparna. Efter en stund är det fria rörelser som gäller. Några delar upp leran i bitar och rullar bollar, några klämmer på den och formar olika skapelser.

Innan dagens träningspass är slut ska hela kroppen få lite motion. Deltagarna reser sig upp för att rulla axlarna, sträcka på ryggen och låta händerna hänga avslappnade längs med kroppen.

– Nu kan vi sjunga August och Lotta, skrattar Birgit Andersson när alla under en övning sätter och reser sig upp från stolarna i olika takt.

Anitas sista uppmaning till alla blir att slappna av i armarna och ta ett kramtag på sig själva.

– Det är ni värda när ni har varit så duktiga.

Med glada tack för idag och vi ses nästa vecka, skiljs gruppen åt. Anita plockar ihop allt, och packar ner i väskor.

Lite drygt två år har gått sedan Anita gick från att själv vara deltagare, till att vara kursledare.

– Jag hade tränat hos Maritha Blomberg som då ledde gymnastiken, i fem, kanske sju år.

När Maritha fick mer och mer jobb med reumatikerföreningens bassängträning, landade frågan hos Anita om hon ville ta över handgympan.

– Vi börjar alltid med att doppa händerna i badet och sedan värma i 20 minuter, så lederna blir mjuka och varma. Det är lättare att göra rörelser när fingrar och leder är varma, än om de är kalla.

Vilka reumatiska eller artrosbesvär deltagarna har varierar, men övningarna är upplagda för att alla ska bli hjälpta oavsett besvär. Och fokus är som sagt på händer.

– Tänk så mycket man gör och jobbar med händerna. Hela tiden, de är ständigt igång.

Det är ofta först när man får problem som man verkligen tänker på det, och inser hur saker och ting påverkas när exempelvis känsel och finmotorik kraftigt försämras.

– Precis nu efter gympan känns det ljuvligt, småler Anita och spretar med alla sina fingrar i luften.

Samtidigt tillägger hon lite småsorgset.

– Det är tyvärr inget som varar, utan det hjälper bara för stunden.