”Kände att jag hittat rätt”

När vi pratar med Johanna Mo gör hon en paus med redigeringen av kommande boknyhet, Darrgräset.

– Jag är på upploppet nu, innan den skickas till tryck i början av maj. Det är många vändor och mot slutet är det många snabba vändor, säger Johanna.

Att vara på sluttampen är både och.

– Nu har jag kommit över pucken och ändrat de stora sakerna, så allt känns lite lugnare. Men när man får typ 20 sidor med synpunkter och ska börja ändra kan det kännas jobbigt. Var ska jag börja? Vad ska jag prioritera?

Med tanke på att Darrgräset är Johannas elfte bok, har hon numera fått in rutiner kring processen.

– När jag får tillbaka kommentarer från min redaktör väntar jag några dagar och låter allt lägga sig. Sedan brukar det ge med sig när jag sätter mig, börjar ändra och hittar lösningar. Och den här gången var det inte jättestora saker att ändra, det har hänt att jag bytt gärningsman i det här stadiet. Då är det mycket jobb.

När Johanna sätter igång med en ny bok, och sitter där med blanka sidor, undrar hon ibland vad hon ger sig in på.

– Det är som att börja ett maratonlopp, ett idiotprojekt. Jag kan undra varför jag gör det när jag vet hur mycket jobb som väntar. Men det ger sig alltid till slut och det är så roligt att komma i mål.

Och skriva, det är det hon verkligen vill.

– Jag var en riktig bokmal när jag var liten, slukade böcker var det enda jag gjorde. Ända sedan jag lärde mig läsa ville jag bli författare. Det kändes så häftigt att få hitta på berättelser som människor sitter och läser, att jag får bestämma allt.

Johanna studerade kulturvetarlinjen, med litteraturvetenskap som huvudämne. Under 20 års tid arbetade hon med skrivandet, på ett eller annat sätt. Främst med andras texter, som hon redigerade, korrläste eller översatte. Men hon ordnade även skrivarkurser. Och skrev egna böcker. För några år sedan kom hon till en punkt där hon jobbade för mycket och fick bestämma sig vad hon skulle satsa på.

– Skrivandet är det jag vill hålla på med, så jag valde att satsa på mitt eget skrivande, på heltid.

Vilket hon inte ångrat. 2020 kom Nattsångaren, första delen i Ölandsbrotten, som blev Johannas stora genombrott.

– Tidigare hade jag bara skrivit om Stockholm, och jag ville skriva om mina egna hemtrakter. Det lossnade för mig själv, jag kände att jag hittat rätt med serien.

Hon småskrattar och säger att hon gärna också vill tro att hon blivit bättre i sitt skrivande. En annan anledning bakom framgångarna var också att hon fick agent och bytte förlag.

– Serien har sålts utomlands, till 18 olika länder. Det hjälper såklart till att jag kan leva på det här.

Från början gjorde hon en plan på tre böcker i serien.

– Jag ville inte tänka för långt framåt och binda upp mig på en lång serie som jag tappar suget för. Det är viktigt för mig att känna för det jag gör.

Efter ett par böcker insåg hon däremot att tre böcker inte skulle räcka för att berätta huvudpersonen, polisen Hanna Dunckers historia. Faktum är att bok nummer fem redan finns i tankarna.

– Det blir en avslutande del. Men jag ska inte säga att det aldrig blir fler delar framöver, men som det är nu har jag så mycket andra idéer jag känner att jag måste skriva.

Kommande Darrgräset utspelar sig i Borgholm där läsarna får möta en påhittad seniorförening.

– Det är en senior som är offret. Senioren är en gammal vän, eller snarare flamma, till Ingrid som är huvudkaraktären Hannas före detta granne.

En stor del av handlingen omfattar också en ny rättegång som rör det mord som Hannas pappa dömdes för.

Själva Ölandsmiljön är en stor inspirationskälla.

– När jag åker till Öland och gör research är miljön i sig väldigt inspirerande. Sedan hämtar jag inspiration från faktiska brott, och gör om till fiction. Och så går jag på känslan, vad som uppfattas som logiskt. Det logiska behöver inte alltid vara korrekt, bara läsaren tror att det är korrekt.

Efter femte och avslutande delen i Ölandsbrotten kan läsarna räkna med fler vuxenböcker.

– Jag har massa tankar kring handlingar, vet att miljön är på Öland och vilka boken ska handla om. Det blir ett mord och mycket spänning. Jag har något löst serietänk, men mer fristående än Ölandsbrotten.

Idéer har Johanna som sagt gott om, och i september är hon aktuell med ännu en bok, Det döende trädet. Då en barnbok, som hon skrivit på när hon haft ledig tid från vuxenböckerna.

– Jag vill skriva för lässlukaråldern, för personer som jag själv var. Det blir en fantasyserie, Lodurs skugga, för barn i nio- till tolvårsåldern, och hittills är två böcker ganska klara.

Även här utspelar sig handlingen på Öland.

– Spänningsskrivandet känner jag att jag har koll på, men det känns lite läskigt att skriva för yngre. Det är något nytt, småskrattar Johanna.