En revy som bjuder på en imponerande blandning
Redan i öppningsnumret bjuds det på glitter, dans, sång, fart, humor och en väldig massa glädje. Här sparar man inte på krutet. Den där känslan man brukar få av ett pampigt avslutningsnummer får man direkt i första numret.
Ensemblen, bestående av Marin och Anna Rydell, Pontus Larsson, Martina Arbman Sundén och Adam Lindehoff Norbäcker konstaterar inledningsvis att ”nya skämt finns det alltid plats för”. Revyn har precis börjat när det redan nämnts två stora frågor som flitigt diskuterats sista tiden, solpaneler och elpriser. Tempot är rappt, dagshändelser klaras av en efter en. Ordlekar och ordvitsar präglar verkligen Högt i tak. Det är imponerande mycket som textskaparna får med. Och då pratar vi inte numrena som helhet, utan i stort sett varannan mening som yttras bygger på lek med ord. Ordlekarna och vitsarna vävs in på roliga, smarta, underfundiga och finurliga vis och det är säkert ett och annat som publiken knappt hinner uppfatta.
Majoriteten av texterna är skrivna av manusgruppen bestående av Martin Rydell, Anna Rydell och Owe Martinsson. Att skriva humor och göra en bred publik nöjd är inte det lättaste. En del vill ha under bältet-skämt och bondkomik, andra förväntar sig mer rumsrenhet. Det där med högt i tak kan betyda helt olika, beroende på vem man pratar med. Men variationen i Högt i tak gör att revyn går hem hos publiken. Och den skickliga ensemblen håller en hög klass, inte bara på innehållet utan även framförandet. Mimiken, tajmingen, rörelsemönstret, ja för att inte tala om sånginsatserna. Det här är inte ett gäng som bara är duktiga på att spela teater, de kan även sjunga.
I år har orkestern, Niklas Brevestedt, bas och kapellmästare, Emil Appelqvist, trummor, Andreas Zetterberg Österlund, klaviatur och Michael Petersson, gitarr, fått flytta upp en våning på scen. Därmed ges en större scenyta, som smart nog fyllts med digitala skärmar som utnyttjas för att skapa olika rumsmiljöer. Det innebär lite rekvisita och ett snabbare tempo även mellan numrena.
Lokala som nationella och internationella händelser tas upp. Vissa händelser och fenomen är givna, som Kalmar FF och Henrik Rydström, simhallsbygget i Kalmar, epa-traktorer, Putin, riksdagsvalet, röstköer samt Ölandsbron 50 år. Men det skojas också om allt från google, Ikea-korv, pandemihundar och lattedrickande, tävlingsinriktade mammor till förrymda ormar, Elon Musk, veteran-SM, regeringsbildningen och Destination Kalmar. Lite mer allvar förekommer också, som har med skjutningarna i vårt samhälle, samt hyllningen till Povel Ramel. Raggar-Olsson ger spara el-tips, drottning Silvia hyllar familjen och Solliden och så spånas det om framtiden.
Producentparet Rydell pratar ofta om att de satsar mycket på scenkläder, och när det gäller kläder är avslutningsnumret det givna paradnumret. I år är verkligen inget undantag. Avslutningsnumret är precis sådär pampigt och storartat som man vill ha det. Ni vet, när det går en känsla i publiken av att ”vi vill se mer”, trots att man vet att nu är det slut. Högt i tak är bland de bästa, om inte till och med den allra bästa, Kalmarsundsrevyn vi har sett. För det stora utrymmet som ska fyllas, och att leva upp till högt i tak, det lyckas årets Kalmarsundsrevyn utmärkt med.
