Debutroman om en uppslitande vårdnadstvist
Irene Kolare bor idag i Täby men har starka kopplingar till Mörbylånga. Det är orten hon föddes på, och tillbringade sina 14 första år på. När vår tidning träffar henne sker mötet i Färjestaden. Hon är tillbaka på ön för att bland annat gästa Himmelsberga museum Öland i samband med arkivens dag.
– För några år sedan plockade jag i pappas flyttkartonger och hittade pärmar med papper han sparat från mina föräldrars skilsmässa, berättar Irene.
Hon fann även papper som hennes mamma sparat, och bestämde sig för att skriva ner sin berättelse kring skilsmässan. Vilket resulterade i debutboken Vårdnaden.
– Den stora utmaningen var att försöka hitta barnets röst, att låta flickan berätta historien. Men jag tror jag har lyckats med det.
Handlingen utspelar sig på 50- och 60-talet i Mörbylånga. Inledningsvis får läsarna ta del av två kartor. Den ena visar ett flygfoto över Mörbylånga år 1960, den andra innehåller en förteckning över 23 på 60-talet välkända platser. Författaren tar nämligen upp mycket annat, utöver skilsmässan. Exempelvis då välkända verksamheter och sociala skillnader.
– Vi bodde bakom sockerbrukset, ett område kallat Trollhättan. Där bodde många säsongsarbetare som jobbade på bruket, eller fiskade. Diversearbetare, helt enkelt.
Annat var det i områdena Kyrkbyn och Köpingen, där bodde finfolket.
– Boken handlar om helt vanliga människor som också har liv fyllda av sorg. Det är verkligen röster ur arkiven, på riktigt, menar Irene.
Grundhandlingen bygger förstås på den lilla flickan som slits från sin pappa i samband med skilsmässan. Pappan bodde kvar i Mörbylånga, mamman tog barnen med sig till Djursholm.
– Jag blev verkligen tvångsförflyttad, för jag ville inget annat än att bo kvar hos pappa.
Läsarna får ta del av hur skilsmässan gick till, innebörden av så kallad hemskillnad och turerna kring vårdnadstvisten som följde i separationens spår.
– Jag tar upp att man inte lyssnade på barnen, de fick inte göra sina röster hörda. Många som läst boken säger att det är förfärligt att man inte lyssnade på barnen.
Förutom föräldrarnas handlingar kring skilsmässan, har hon sökt och letat i andra arkiv, bland annat dokumentation tillhörande Mörbylånga hembygdsförening. För att inte tala om de många människor hon pratat med, för att få ytterligare fakta till boken.
Under tre år som vuxen bodde Irene faktiskt åter i Mörbylånga. 2017 flyttade hon och maken Jerker från Vemdalen, till Öland.
– Öland drog väl, ler Irene.
2020 återvände de tillbaka till Stockholm.
– Öland är fantastiskt, men vi har våra barn och barnbarn i Stockholm.
Men det var under åren på Öland som hon framför allt skrev Vårdnaden.
– Att vara tillbaka igen, och gå på gatorna och se välkända platser, det gjorde att minnen började dyka upp. Eftersom jag ville ha en faktaspäckad, trovärdig berättelse underlättade det också att kunna träffa folk på plats och fråga om saker.
Även om allt bygger på en sann historia är författaren noga med att betona att det inte är den enda berättelsen. Utan en sida av händelsen.
– Vårdnaden är en roman, men jag skulle även säga en gestaltanda sakprosa. Även om allt bygger på en verklig historia är det inte en självbiografi, eftersom det finns flera sätt att berätta historien på.
Skulle man fråga mamman och pappan, ja även hennes syskon, om skilsmässan skulle alla förmodligen ge en egen berättelse.
I samband med arkivens dag nu på lördag gästar hon Himmelsberga museum Öland för att berätta om Vårdnaden, utifrån årets tema "Röster ur arkiven".
– Jag kommer berätta om boken, men också om hur jag hittat handlingar och letar bland hembygdsföreningens material. Arbetet är professionellt, systematiskt gjort.
Sådant arbete är Irene, som forskarutbildad, van vid.