Vernissage med stolta deltagare avslutade en uppskattad vår

Bubbel i glasen, chips i skålarna, förväntansfulla deltagare och nyfikna anhöriga. I tisdags förra veckan var det terminsavslutning för Sinnrika gruppen hjärnet, något som firades med vernissage och tillfälle att visa vad gruppen åstadkommit den senaste terminen. Gruppen består av tio personer, som alla har så kallad förvärvad hjärnskada.

– Det innebär att man föds frisk och utvecklas normalt. Men att det sedan händer något som påverkar hjärnan. Det kan till exempel vara att man drabbas av en hjärntumör, är med om ett trauma som skadar hjärnan eller får en stroke. De flesta i gruppen har fått hjärnskada på grund av just en stroke, förklarar Paul Magnusson och tillägger.

– Alla har intellektet i behåll, det handlar mer om det kognitiva, som exempelvis minnet. Hjärntrötthet är en annan konsekvens av skador i hjärnan. Som du ser så sitter en del rullstol. Men personen bakom den uppenbara rörelsenedsättningen är kvar.

Paul är kursledare för Sinnrika gruppen hjärnet.

– Det är min roll att skapa struktur och styra upp allt. Deltagarna kan ha mycket energi och lust, men de orkar inte hela vägen. Så jag ordnar och fixar allt praktiskt runtomkring.

Det är något han gör helt ideellt. För att få en förklaring till hela satsningen får vi backa ett år tillbaka i tiden.

– Under tiotals år fanns den sinnrika kursen på Högalids folkhögskola. Men inför sommarlovet 2023 beslutades att kursen skulle läggas ner, då det saknades ekonomi och underlag.

Paul som även arbetar som personlig assistent hade själv under många år involverats i kursen, genom sin brukare.

– Det var som en bomb, pang, när beskedet kom att kursen skulle läggas ner. Jag var på plats den sista dagen, och alla hoppades verkligen att det skulle komma någon ny som ville ta över.

Men, ingenting hände. Slutligen föll det sig så att Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft Kalmar län gick in och stöttade så att kursen kunde fortsätta. Däremot på ett lite annat vis än tidigare. Första halvåret, det vill säga under hösten, höll de till i en lokal vid Kalmar sporthall.

– Lokalen var inte så bra för skapande verksamhet, utan det blev mer föreläsningar, hjärngympa, olika quiz och nutidsorientering om dagsaktuella ämnen.

När Paul pratade med deltagarna kom det tydligt fram att det var just den skapande delen som de saknade, och ville ha mer av. Då han även är medlem i föreningen Hjärnkraft och engagerad som studieorganisatör, undersökte han olika alternativ för gruppens framtid.

– Jag fick tipset att prata med ett studieförbund, det blev et bra bemötande från Vuxenskolan och allt slutade med att Hjärnkraft Kalmar län i samarbete med Studieförbundet vuxenskolan startade en föreningsstudiecirkel.

Det är anledningen till att gruppen, som numera kallar sig för Sinnrika gruppen hjärnet, under våren har träffats i Studieförbundet vuxenskolans lokaler. Här ges nämligen plats och utrymme för att låta kreativiteten flöda fritt. En gång i veckan, varje tisdag, träffas de under fyra timmar för att umgås, lära sig nytt, fika och skapa. Den som har längst att åka kommer från Eriksmåla, annars är de flesta från Kalmar med omnejd samt Öland.

– Deltagarna har en sådan otrolig drivkraft och stark lust att göra saker. Alla kommer ju hit helt frivilligt, och med stor entusiasm.

En del av aktiviteterna som skett sista året, förutom ovannämnda hjärngympa-aktiviteter, har handlat om haiku, en slags japansk diktform, att skapa och spela in en egen låt, göra studiebesök på Linnéuniversitetet samt Kalmar konstmuseum, föreläsning av Ulf Broman, före detta distriktsveterinär, och givetvis kreativt skapande som akryl-, akvarell- och teckningsmålande.

– För många innebär tisdagarna en viktig mötesplats. En del deltagare har ett socialt nätverk, en del saknar det. Våra träffar blir ett sätt att bryta isoleringen, och träffa och ge stöd åt andra i liknande situation, säger Paul och tillägger.

– Även om deltagarna i gruppen är positiva och fulla av liv och energi så kan det hända att någon har en lite sämre dag. Alla har rätt att komma hit, tycka lite synd om sig själv och känna att livet är tufft ibland. Men när de varit här ett tag, pratar med andra och skapar så känner de ofta att de mår bättre. Vi beaktar både skratt, glädje och allt roligt, men också allvarliga saker.

Även för de anhöriga, personliga assistenterna eller ledsagarna som är med blir det ett tillfälle att möta andra i liknande situation. Deltagarna träffas nämligen i en del av lokalen, medan övriga håller till i ett annat rum.

Paul är inte ensam om att vara tacksam över att träffarna har kunnat fortsätta. Och även om det för hans del innebär många ideella timmar är det ingen tvekan om att han ställer upp som kursledare.

– Det är så mycket glädje i gruppen, och jag blir alldeles upprymd när jag ser de andras glädje och positivism. De är väldigt kärleksfulla och fina människor och man märker att de uppskattar att de kan fortsätta träffas.