En resa i Lydia Lindströms fotspår

”Något skolhus fanns ej då för småskolan, utan var denna inrymt i folkskolans samlingssal, ett litet rum försett med långbänkar och inga-lunda med nödiga utrymmen för de 75 barn, som jade hade att undervisa”.

Raderna ovan är hämtade från en minnestext där Lydia Lindström berättar för prosten Einar Svensson, om sin första tid som lärarinna i Algutsrum på Öland. Hon var för övrigt Algutsrums första lärarinna, någonsin. Efter exman i Rostad i Kalmar började hon den 1 februari 1887 sin tjänst som lärarinna, i den då nybildade skolan på Öland. Lydia berättar vidare att hon en kilometer från skolan fick hyra en ganska primitiv bostad, som utgjordes av ett litet rum och ”ett än mindre kök”. Den lilla kaminen värmde så pass otillräckligt att vattnet frös inne i rummet, även om vattenbehållaren placerades framför kaminen. Och vid häftiga snöstormar trängde snö in genom springorna i väggarna.

På denna tiden började skolan klockan 09.00 och slutade 16.00, med en timmes middagsrast. Den kontanta årslönen berättas vara 300 kronor.

Lydia kom under sin tid på Öland lämna fler avtryck än inom skolans värld. Hon var initiativtagare till Algutsrums syförening och även enormt aktiv inom kyrkan.

Ska vi gå tillbaka till Lydias ursprung, får vi däremot resa från Öland till fastlandet, närmare bestämt Hossmo. Nyligen gjorde medlemmar från Algutsrums hembygdsförening och Algutsrums syförening en resa till Hossmo, för att ta del av guidningen I Lyda Lindströms fotspår. Guiden i fråga var Lars-Erik Nilsson, ordföranden för Hossmo sockens hembygdsförening.

– Jag har gjort många olika guidningar under åren, och det brukar bli ett par i månaden. Ofta är det byvandringar där jag berättar om Hossmo socken, personer som levt här eller om vår unika yrka, säger Lars-Erik och tillägger.

– Men det här är faktiskt första gången jag har en vandring om Lydia Lindström.

Personen i fråga, och ämnet, är däremot långt ifrån främmande för honom. Tvärtom.

– Lydia var min mormors mors kusin. Mycket av hennes historia och liv har fallit bort, och idag är det få som känner till Lydia. Det är nog i stort sett Algutsrums hembygdsförening som har koll på att hon existerar, säger Lars-Erik, lite med glimten i ögat.

Eva Wallander, ordföranden för Algutsrum hembygdsförening, fick nys om Lars-Eriks kunskaper om den före detta lärarinnan i höstas.

– Vi träffades i Algutsrum på en kurs för hembygdsföreningar, och Lars-Erik hade med sig en kasse med lite saker som tillhört Lydia. Han erbjöd sig att visa hennes hemtrakter.

Varje år brukar hembygdsföreningen och syföreningen göra någon utflykt och i år bestämde de att göra en gemensam utflykt, till Hossmo. Och ta del av I Lydias fotspår.

Efter att ha samlats på Hossmo gård och fått lite kort historik om den, går gänget ner mot kyrkan.

– Nu ska ni få hälsa på Lydias föräldrar, säger Lars-Erik och guidar fram till en stor, pampig gravsten.

– Här har ni ursprunget till Lyda, säger han.

Han gissar att Svenska kyrkan satt upp stenen som ett minne av föräldrarna, efter Lydias död. Hennes kyrkliga engagemang var som ovan nämnt stort, och i sitt testamente skänkte hon sitt hus och allt lösöre till kyrkan.

Lars-Erik berättar att hans mormors mor föddes 1900, på julafton, i Ljungbyholm.

– När hon bara var fyra år dog hennes mamma. Pappan jobbade som inspektör på en fattiggård och hade inte tid att ta hand om sitt barn. Istället kom Lydia att bli hennes fostermor, så min mormors mor flyttade till Algutsrum och bodde där flera år.

Lars-Erik tillägger snabbt.

– På den tiden fick skollärarinnor inte gifte sig. Så det blev nog en chans för Lydia att ändå ha barn.

Efter att fadern gift om sig, flyttade dottern tillbaka till sina hemtrakter. Medan Lydia fortsatte sitt arbete som lärarinna på Öland.

Under Hossmoresan fick deltagarna också ta del av bygdens kyrka, en ovanlig sådan från 1100-talet. Den byggdes inte som en församlingskyrka, utan som en kungsgårdskyrka. På denna tiden var Hossmo nämligen centralorten med stor kungsgård.

– När Kalmar blev nya centralorten, på slutet av 1100-talet, lämnades kyrkan över som en församlingskyrka.

Kyrkans läge, nära sjön, gjorde den utsatt för eventuella attacker. Så runt 1240 byggde man på en ovanvåning, och under 1200-1400 tros kyrkan ha varit en så kallad försvarskyrka.

– Om ni tittar upp där ser ni tydligt var den gamla kyrkan slutade, och hur man byggt på en våning. I förrådsrummen längst upp kunde dyrbarheter gömmas undan och förvaras, och på andra sidan kunde folk söka skydd.

Turen går genom kyrkan och kyrkogården, vidare till den nyrenoverade bakstugan intill Hossmo gård.

– Här bakar ett gäng limpor och tunnbröd två gånger i månaden. Ibland blir det extra bak inför bakluckeloppisar eller marknader. Den är den bästa limpan som finns, skrattar säger Lars-Erik.

Guideeftermiddagen avslutades med ett besök där Lydias föräldrars hus en gång stått.

– Jag vill skicka med er några presenter också. Jag har flera textiltavlor och även några stolar från Lydia, om ni vill överta det? När jag är borta är det ingen som bryr sig om det, risken är bara att det slängs. Det är bättre att skicka vidare det till någon som månar om sakerna, menar Lars-Erik.

Givetvis blev det ett tacksamt ja från Algutsrums hembygdsförening, som gärna tar sakerna vidare till sin hembygdsgård. En plats där minnet av Lydias gärningar lever kvar än idag.