Helomvändningen landade i lantcafé med berättarkvällar

Det första som möter oss när vi parkerat utanför Kläckeberga lantcafé är två nyfikna hundhuvud som dyker upp bakom stora grindar, en bit ifrån huvudentrén till caféet. Strax därpå öppnar Marika Lundmark Hansson dörren och ber oss kliva på. Efter att snabbt ha sagt hej till vovvarna kliver vi in. Det doftar brasa, och mycket riktigt. I en stor sal brinner några vedträ i kakelugnen. Marika frågar om vi vill ha te eller kaffe, och går samtidigt för att hämta ett kakfat med kärleksmums och chokladmuffins. Vi småpratar under tiden hon hämtar allt och dukar fram, och hon skrattar när hon sätter sig ner i soffan.

– Sådär, nu ska du få hela meningar, ler hon och tillägger.

– Jag är alltid på språng, brukar jag få höra. Men det finns ju så mycket att göra.

Mycket att göra handlar både om konkret arbete med hennes jobb, men också saker och idéer hon vill genomföra.

– Det där med att folk säger att man behöver sitta i soffan, titta på film och ta det lugnt ibland, nej det är inget för mig. Det ser jag som ett straff, skrattar hon.

Marika mår som bäst när det händer saker.

– Jag har alltid skaffat mig mycket att göra, jag trivs bäst med det.

Sedan 2009 bor Marika med familj i huset, som en gång i tiden var ortens skola. Hennes barn är visserligen vuxna och utflugna nu, men vid flytten 2009 var det Marika, man och tre barn som lämnade Växjö för Kläckeberga.

– Vi hade ingen koppling hit, utan flytten handlade om att hela familjen ville göra något annat. Vilket passade bra i livet, då.

Yngsta dottern skulle börja nian, och var den som mest fick ”flytta på sig”. Mellanbarnet skulle börja gymnasiet och den äldsta var på väg hem från Frankrike, efter att ha arbetat som au pair.

– Och min man reste mycket och jobbade i Stockholm. Så för hans del spelade det inte så stor roll om han utgick från Kalmar eller Växjö.

Marika arbetade som säljassistent med nyhusproduktion.

– Jag trivdes, men kände att jag saknade något som hade med skapandet att göra. Jag var öppen för att göra i stort sett allt, bara det var något helt annat mot det jag jobbade med då.

Eftersom alla i familjen var med på tåget att göra en förändring, var de inte främmande för en flytt.

– Vi var i Västervik, Valdemarsvik och på Öland och åkte runt och tittade på olika hus.

En dag uppmärksammade hon ett stort hus i Kläckeberga och åkte dit för att kika på det.

– Jag blev förälskad direkt, totalsåld. Inte bara i huset, utan i hela byn och trakten. Det var ett drömhus som låg på landet, men samtidigt nära till stan.

Marika såg genast framför sig hur hon kunde öppna ett café i huset. Och så kom det också att bli. Familjen flyttade och redan året efter, 2009, öppnade hon Kläckeberga lantcafé. Ganska snart kom hon även på tankarna att arrangera berättarkvällar, varpå hon fick kontakt med Sigrid Oldenburg.

– Sigrid är en fantastisk berättare, och även manusförfattare. Hon har blivit en nära vän och mentor i mitt eget skrivande.

Evenemangskalendern utökades från några berättarkvällar, till att även omfatta mordgåtor. När Marika hade premiär för mordgåtor var det med en inköpt, färdigskriven gåta. Men med åren har det fallit sig så att hon själv börjat skriva gåtor.

– Intresset att skriva har alltid funnits hos mig. Min morfar var författare och jag hjälpte honom med hans två sista böcker, eftersom han blev blind och inte kunde skriva.

I sitt lager har hon numera 20 olika mordgåtor som hon själv skrivit, och två stycken som Sigrid har författat.

– Jag försöker ha en lokal förankring och mycket igenkänning. Det kan vara att berättelsen börjar vid Krögers på Larmtorget, att någon karaktär handlar på Ria eller att handlingen utspelar sig på Blå jungfrun, Garpen eller Krusenstiernska trädgården.

För att göra allt så autentiskt som möjligt besöker hon givetvis alla platser hon skriver om, och gör research, just för att allt ska bli så verklighetstroget som möjligt. Den 28 november väntar premiären av något som Marika valt att kalla ”mordgåta special”. Istället för att deltagarna bara får en mordgåta uppläst för sig, och sedan gnugga geniknölarna vid bordet, tas de med till självaste brottsplatsen där mordet begåtts.

– Jag håller på för fullt med att göra iordning en brottsplats i ett rum på övervåningen. Handlingen utspelar sig 1947 och jag är noga med att återskapa en gammal miljö, för att göra det så autentiskt som möjligt.

Under en lång tid år var det café sommartid som gällde, och evenemang övriga året. Efter pandemin har Marika valt att enbart satsa på evenemangsdelen.

– Jag trivdes jättebra med caféet i början, men det blev så mycket större, mer besökare och mer jobb än jag trodde. Det skulle bakas, göras smörgåsar och jag blev fast bakom disken.

Hon saknade caféet i den lilla skalan, då hon hade mer tid för själva mötet med besökare.

– Jag ville hitta tillbaka till det lilla igen, och valde därför att bara satsa på berättarkvällar, mordgåtor och vandringar.

Det är en satsning hon inte ångrat.

– Jag märker ett mycket större intresse för evenemangen nu, och får mycket förfrågningar från föreningar, kommuner, landsting och arbetsplatser som vill göra något för sin personal, säger hon och tillägger.

– Faktamässigt kan vi söka på allt i våra mobiltelefoner, där finns så mycket att hitta på egen hand idag. Men att få sitta och lyssna på någon som berättar en historia för dig, det är en speciell upplevelse. Berättandet över huvud taget har fått sig ett uppsving.

Vid bokningar med företag eller föreningar, är det quiz eller mordgåtor som gäller. Men utöver det arrangeras även olika kvällar för allmänheten. Det kan vara en medial kväll, afternoon tea, mordgåtor, berättarkvällar, seanser och lyktvandring. Antalet deltagare är 15-35 personer, vilket gör att Marika har tid att se var och en av besökarna.

– När vi flyttade hit var här en privatbostad, och där vi nu har berättarkvällarna var förut ett vardagsrum. Mysfaktorn är a och o, det är superviktigt. Det ska vara ombonat och kännas att man kommer till en hemmiljö.

Levande ljus och växter, kuddar, dukar, filtar och möbler i äldre stil präglar inredningen. Allt för att passa till husets anda.

– Fram till 1968 var här en skola, och när vi köpte huset var övervåningen helt orörd från den tiden. Vi har inte velat hugga sönder rummen och dela av med väggar, därför har vi flera väldigt stora salar.

Det iscensatta mordrummet på övervåningen har inte ens tagit i bruk, men redan har Marika fler planer på gång.

– Just nu skriver jag på en ny mordgåta, källarmordet. Då får liket på övervåningen flytta ner i källaren. Huset är 500 kvadratmeter stort så det finns gott om ytor att leka med.