GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Feature

Djurintresset och yrket går hand i hand för paret Dehlin

Arbetar man som hovslagare kan man ana ett stort hästintresse. Inte minst när båda vuxna i familjen arbetar med samma sak. Men när man kliver in hos familjen Dehlin och även möts av kaniner, katter, en hund och aror förstår man att det inte bara handlar om ett hästintresse. Snarare ett stort djurintresse.
Läckeby • Publicerad 6 oktober 2021 • Uppdaterad 8 oktober 2021
Den meterstora voljären ute håller fåglarna till när temperaturen tillåter. Katrins mål är att Bonnie och Benny ska kunna friflyga ihop utomhus, och hon åker till ridhus och tränar. Benny accepterar sele bra och kan även träna ute, medan Bonnie avskyr selen.
Den meterstora voljären ute håller fåglarna till när temperaturen tillåter. Katrins mål är att Bonnie och Benny ska kunna friflyga ihop utomhus, och hon åker till ridhus och tränar. Benny accepterar sele bra och kan även träna ute, medan Bonnie avskyr selen.
Foto: Lina Watanen

När vi träffar Katrin Dehlin första gången har hon fullt upp i ett stall på Naturbruksgymnasiet Kalmar. Flera hästar väntar på att få hennes uppmärksamhet. Intill henne arbetar maken tillika kollegan, Rickard. Han har också startat eget som hovslagare. Hästarna bryr sig inte så mycket om att fånga min uppmärksamhet, det gör däremot dalmatinern Allan. Han är bara ett år, och i en busig ålder.

– Han hoppar gärna, förvarnar Katrin när jag går fram för att hälsa.

En glad vovve hälsar mycket riktigt med att hoppa upp, och sniffar runt på mina kläder som luktar intressant från min egen hund. Katrin och Rickard gör sitt jobb med hästarna, jag mitt jobb med kameran. Några dagar efter Naturbruksgymnasiet möts vi igen, för själva intervjun. Då hemma hos familjen i deras hus i Läckeby.

– Idag är jag ledig. I början när jag startade eget var tanken att ha ledigt på fredagar. Men det går inte, det är för mycket jobb, säger Katrin.

Det är visserligen positivt för såväl henne och maken. Med tanke på deras omskolning.

– Jag har alltid älskat hästar, det var mitt stora intresse redan som liten. Eller ja, djur över huvud taget, ler Katrin.

Hon gick hästgymnasiet i Gamleby och fick där lära sig bland annat att slå på tappsko.

– Jag tyckte det var jätteintressant, men tänkte att jobbet var för tungt för kroppen att vara hovslagare.

När hon flyttade hem till Kalmar igen efter gymnasiet fick hon hjälp att lära sig att sko sina egna hästar. Då blev intresset ännu större. Till yrket arbetade hon som personlig assistent samt i butiken på dåvarande Kalmar lantmän, numera Swedish agro. Sin blivande make träffade hon för sju sedan, faktiskt i ett stall, när hon skodde om en häst. Hästen tillhörde en flickvän till Rickards kompis.

– Jag var där med min kompis, det var bara ren tillfällighet, småler Rickard.

– Men du var intresserad av mitt jobb och ställde massor med frågor, minns Katrin.

Duon började umgås och blev goda vänner. Relationen utvecklades till något mer. Både vänskap och kärlek. Och sedan fem år tillbaka är de äkta makar. Efter att paret fått ett gemensamt barn, för Katrins del sitt tredje barn, kände hon sig färdig med småbarn.

– Då började jag tänka på hovslagaryrket igen och kände att nu vill jag satsa och bli hovslagare på heltid. Många gör först karriär och skaffar sedan barn, men jag gjorde tvärtom. Jag skaffade barn och satsade på karriären efteråt, skrattar Katrin.

Hon sökte och antogs till en lärlingsutbildning, en grundutbildning i hovslageri. Då hon redan hade erfarenhet sedan tidigare kunde hon direkt efter avklarad grundutbildning söka vidare till tilläggsutbildningen som man måste gå för att kunna bli godkänd av Jordbruksverket. Efter tre års studier blev hon helt klar i våras.

– Med grundutbildningen får du bara sko friska hästar. Mitt mål var redan från början att gå hela vägen och bli godkänd för att få jobba med både friska och sjuka hästar, göra sjukbeslag och även kunna arbeta på klinik.

Katrin tilläger att hon alltid velat lära sig så mycket som möjligt.

– Jag inser att ju mer jag lär mig, desto mer fattar jag hur mycket jag inte kunnat innan. Det är så mycket mer och svårare än man tror, man blir aldrig fullärd.

Hovslagaryrket är ett tungt sådant, men efter att Katrin kände att hon var klar med småbarn bestämde hon sig för att utbilda sig till det hon ändå länge drömt om.
Hovslagaryrket är ett tungt sådant, men efter att Katrin kände att hon var klar med småbarn bestämde hon sig för att utbilda sig till det hon ändå länge drömt om.
Foto: Lina Watanen

När Katrin 2016 trillade av sin häst och skadade ryggen, var det svårt att snabbt få tag på någon annan som kunde sko hennes hästar. Rickard fick rycka ut och hjälpa till, utifrån Katrins instruktioner.

– Tanken om att jobba som hovslagare har funnits fram och tillbaka länge. Men jag har också tänkt att jobbet är tungt med slitiga dagar, säger Rickard.

Till slut lockade yrket och nyfikenheten inför hantverket mer än farhågorna, varpå han bestämde sig för att bli lärling. Det är tre år sedan. Under tiden har han haft kvar sitt ordinarie jobb som personlig assistent. Men alldeles nyligen sade han upp sig för att satsa på eget företag inom hovslageriet.

– När man varit lärling i tre år och haft firma på heltid i två år kan man söka in till tilläggsutbildningen. Mitt mål är också att bli godkänd av Jordbruksverket, säger Rickard.

För att återgå till Katrins djurintresse har det funnits där hela livet, då hon är uppväxt i en familj där både mamma och pappa gillade djur.

– Men var just hästintresset kommer ifrån vet ingen. Mamma är till och med rädd för hästar, ler Katrin och tillägger.

– Jag tänker ofta vad som är så speciellt med hästar, och jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Men de är så stora djur, så fantastiska. Och stallet har alltid varit en plats för mig att rensa mina tankar och bara vara.

Undulat, kanin, iller, spindel, skorpion, sköldpaddor, möss, ormar, råttor, pirayor, leguan, hund, katt och tiotals akvarium med fiskar var några djur under hennes uppväxt.

– En dröm jag haft, när jag blir äldre och får mer tid och plats, är att ha aror.

När paret 2020 köpte huset i Läckeby kom drömmen att förverkligas. Rummet som efter köpet planerades bli finrum med nya tapeter och matsalsmöbler, blev snarare ett fågelrum. När elvaåringen Elvis ville skaffa undulater, slutade allt med omplaceringen Baloo, en gråjako. Vi frågar Rickard, som sitter i utesoffan intill Katrin, om han fick övertalas när finrummet blev fågelrum. Han ler stort.

– Jag hade en nymfparakit när jag var liten, och även sköldpaddor och katter. Jag gillar också djur så nej, jag behövde inte övertalas.

– Det hade aldrig gått att ha alla djuren om du inte också gillade djur, tillägger Katrin.

När familjen ändå ägnat ett helt rum åt Baloo tänkte de att de kunde skaffa aror också.

– Vi tänkte bara titta på en, men det blev att hon fick följa med hem, säger Katrin.

Det var Bonnie, som då var 20 veckor. Då aror ska leva i par började familjen leta efter en uppfödare så Bonnie skulle få en kompis.

– Nu på sensommaren fick vi hem ungen Benny.

Man förstår att fåglarna är envisa personligheter, som vet vad de vill.

– Att ha fåglar är helt fantastiskt och skitjobbigt! skrattar Katrin.

Hon säger att många inte förstår hur mycket tid djuren kräver. Inte minst när det kommer till städning och mat.

– De skräpar ner otroligt mycket, bitar sönder allt de får tag i och de behöver ha färska grönsaker varje dag, och det ska vara väldigt varierat. Man får verkligen planera maten.

Benny, 20 veckor, och en nyfiken liten fågel.
Benny, 20 veckor, och en nyfiken liten fågel.
Foto: Lina Watanen

Att variera kosten är viktigt för att efterlikna fåglarnas verkliga fria liv i naturen.

– Vi vill göra det bästa som går för våra djur, menar Katrin.

Det är också anledningen till den över fyra meter höga och 6 X 10 meter stora voljären som paret byggt i trädgården. Här bor arorna den tid på året då det inte är mer än tio graders skillnad mellan inne- och utetemperaturen.

– Jag lägger mycket tid på att träna inkallning och flyga. Målet är att Bonnie och Benny ska kunna friflyga ihop utomhus, säger Katrin.

Utöver all tid som varje vecka läggs på träning, handlar det om många timmar med bara social tid, dusch, kel och mys.

– De vill gärna vara nära och bli klappade. Vi får passa på att kela nu när de fortfarande är små. När de blir könsmogna kommer vi inte kunna kela med dem på samma sätt längre, säger Rickard.

Tid, kärlek och omsorg är något som hela familjen Dehlin mer än gärna ger sina älskade husdjur.

Lina WatanenSkicka e-post
Så här jobbar KLT med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.