Vänortssamarbete - ett ömsesidigt utbyte
På lördag, den 24 februari, är det två år sedan Ryssland inledde sin storskaliga invasion av Ukraina. Vi har sedan dess kunnat följa kriget i media och kriget är också närvarande i den politiska debatten. Vi möter också de flyktingar som befinner sig i Sverige. Rysslands aggression har ingen som helst mening, utan är bara ett uttryck för en despots vilja att visa sin makt och cementera ett system, ärvt av det dysfunktionella Sovjetunionen. Centerpartiet ligger på för att både Sverige och EU ska stötta Ukraina i sin kamp mot Putin och för friheten. Vad som händer i USA är dock mycket oklart.
Men vad har då detta med oss att göra, är inte detta storpolitik på högsta nivå? Detta berör oss alla och krig och dess konsekvenser är lokala. Vi hör dagligen om rapporter från byar och städer som utsätts för missilattacker. Hus rasar och sätts i brand, kommunernas infrastruktur slås ut och måste lagas. Det är en av anledningarna till att räddningstjänsten i sydost har donerat Kalmars utrangerade stegbil till Poltava genom organisationen Blåljus i Samverkan. Den levererades till Lviv i västra Ukraina i slutet av januari. Där hämtades den av personal från Poltava och nu är den redan i tjänst i staden med över 300 000 invånare.
Kalmar kommun har också alldeles nyligen påbörjat ett vänortssamarbete med just Poltava. Man kan såklart fråga sig varför en svensk kommun ska bry sig om en Ukrainsk stad, långt borta från vår egen vardag. Det finns flera anledningar - och det handlar inte bara om att vi ska berätta om hur man kan göra, utan det är i högsta grad ett ömsesidigt utbyte. Den situation som Ukraina befinner sig innebär stora prövningar, men tvingar också fram nya metoder och teknik. Bland annat så är mobiltelefonin viktig för att varna om missiler.
Digitaliseringen har också använts och utvecklats för kommunikation mellan myndigheter och medborgare, med exempelvis digitala identitetshandlingar i telefonen. Så inom de aktuella kris- och beredskapsfrågorna finns mycket att lära. I de digitala möten jag haft med representanter från Poltava så märks ändå att det finns en stark framtidstro. Även om just Poltava inte ligger i krigszon eller alldeles invid fronten, så ljuder flyglarmet lite när som helst. Trots detta så ser man bortom kriget. Och framtiden är inte att tillhöra Ryssland, utan Ukraina vill fortsätta vara ett eget land och man vill västerut. Ett medlemskap i EU är högsta prioritet, även om det är en lång resa dit. I Poltava finns också idéer om framtiden. Kommunen vill utveckla sitt näringsliv och turism. Man vill energieffektivisera och bygga bostäder, installera nya avfallssystem och bättre reningsverk.
Just bostäderna är en utmaning eftersom det just nu befinner sig nästan 60 000 internflyktingar i Poltava. De bor i studentbostäder, gympasalar och skolor. Ingen vet när de kan flytta tillbaka - och om det överhuvudtaget kommer bli så. Vad kan vi då göra för att Ukrainarna ska kunna fortsätta ha en stark tilltro på framtiden?
Vad kan vi göra när många i västvärlden tvekar om sitt stöd till Ukraina? Centerpartiet vill att Sverige kliver fram och tar ansvar, så att Ukraina kan vinna kriget. Samtidigt ser vi oroande strömningar i Europa som är mer pro-ryska och vill strypa hjälpen till Ukraina. Vi måste därför se till att mobilisera i det stundande EU-valet och rösta på liberala och förnuftiga krafter - det är både för Ukrainas frihet och vår frihet!
Krönika av: Erik Ciardi (C), kommunalråd Kalmar
