Välkommen, vår kära efterlängtade vän solen

När den här veckans krönika skrivs sitter jag vid min dator på min arbetsplats i tidningshuset och njuter. Anledningen är att solen skiner in genom fönstret och träffar mitt ansikte. Jag får nästan småkisa med ena ögat, för att inte bli helt bländad av det starka ljuset. Om vi hade befunnit oss några månader längre fram hade jag förmodligen gått fram till fönstret intill och dragit för den tunna, nästan genomskinliga gardinen, som ett skydd mellan ögat och det starka solljuset. Men den här dagen vänder jag snarare mitt ansikte medvetet mot fönstret, för att suga in så mycket solljus som det bara är möjligt.