Lina Watanen: Två ord rubbade en trygg bild

I fredags förra veckan hade jag jobb ganska sent. Efter jobbet hade jag lovat barnen en tur på stan en blandning av lite roligheter och lite nödvändigt fixande. För att spara lite tid, och även pengar i dessa tider med höga drivmedelspriser, tänkte jag att barnen kunde ta bussen från Öland in till stan. Då slapp jag en extra körning över bron. Barnen har nära till busshållplatsen, det handlar endast om ett fåtal stopp längs med vägen och det är ingen risk att de missar att gå av där de ska, då deras slutstationen också är bussens slutstation, det vill säga Kalmar central. Storebror har dessutom flera gånger innan åkt till stan, ihop med kompisar. Så när jag frågade barnen om de kunde prova att ta bussen in till mig i stan, tänkte jag inte att det skulle vara några konstigheter. Lillasysterns ”nej” mötte mig därför med förvåning.