Ofrivillig ensamhet hos äldre tydligast under högtider
Ofrivillig ensamhet är mycket vanligt bland äldre, de som oftast drabbas är de som förlorat en partner, inte har så stort nätverk, nedsatt funktionsnedsättning eller har någon slags psykisk ohälsa. Under mina första arbetsår jobbade jag på callcenter, alltså kundtjänst åt ett telefonbolag. Det fanns olika avdelningar. Ett för att hjälpa kunder med teknisk support, ett för fakturafrågor och ett där kunden ville säga upp sina abonnemang. Jag satt ofta på fakturaavdelningen eller teknisk support. Eftersom det strömmade in samtal så var man tvungen att jobba effektivt men alltid försöka ha en god service. Det fanns enstaka samtal som inte gick att släppa snabbt eller tänka på samtalstider, när det ringde äldre som satt ensamma hemma och inte förstod sig på tekniken, äldre som köpt en Iphone eller dylikt av säljare, det lät så bra men blev så svårt och komplicerat. Oftast gick det att lösa problemen genom att ha tålamod och kunna skratta tillsammans med kunden emellanåt.
Vissa samtal kunde bli en timme långa då det var svårt att navigera de äldre genom telefonen. Vissa samtal glömmer man inte. Jag minns att under högtider ringde de som mest in äldre, oftast behövde de inte så mycket hjälp, de vill bara prata med någon. Jag minns ett specifikt samtal, trots att det gått snart tio år. Det var julafton och snart dags för Kalle Anka, en äldre dam ringde och sa att hon ville ha teknisk hjälp med sin telefon, vi pratade länge och hon berättade att hon bodde i en liten stuga ute i skogen. Hon hade barn men de bodde långt ifrån henne. Damen sade att hon hade några katter som höll henne sällskap. I stunden hade jag nästan önskat att jag kunde åka hem till henne, fikat och lyssnat på allt hon ville berätta.
Under alla år som gått med dessa samtal med äldre som är ofrivilligt ensamma och söker kontakt men har svårt att hitta den, har jag undrat hur man skulle kunna lösa problemen. Visserligen har många hemtjänst men det räcker inte, hemtjänsten har inte alltid tid då de måste vidare till nästa dam eller herre. Att det kostar eller att det inte finns resurser är uttjatat och ur mode, nu gäller det att hitta lösningar. För de äldre kan det vara svårt att söka hjälp och stöd, ibland kan det vara så att de inte ens vet att de kan få den hjälpen.
Enligt en undersökning som SCB gjort, visar att i åldersgruppen 75–84 år handlar det om cirka tio procent, och av dem som är 85 år och äldre är det 15 procent som räknas som socialt isolerade. Åtta procent av alla som är 85 år och äldre är höggradigt socialt isolerade. Med det menas att även kontakter via telefon och över internet sker mer sällan än en gång i veckan. Att det blir tydligast under högtider är inget konstigt egentligen, det är då familjer och vänner samlas, det är en extra skör tid för våra äldre som saknar det. Vem ligger ansvaret på, är då min slutfråga? Personligen tycker jag att vi ska lägga ner tid och resurser åt att hjälpa de äldre. För ingen kommer undan ålderdomen och vi är alla på väg dit, hur vill vi bli behandlade i våra äldre dar.
Krönika av: Abetare Gashi Kalmar (C)
