Kan själv - eller är det en bortglömd konst

Jag funderar på hur det såg ut i byn där jag växte upp och i byn där jag bor nu.

Det fanns många kunniga människor i närområdet som skomakare, snickare, smed, sömmerskor för att nämna några och att ta tillvara på varje del av ett slaktat djur, väva en filt, sticka strumpor, vantar och tröjor var lika självklart som att odla mycket av sin mat i ett väl tilltaget trädgårdsland.

Det handlar inte om att jag vill skruva tiden tillbaka men däremot ser jag kunskap som förr var självklar bli mer och mer sällsynt.

Vi lever på ett annat sätt nu, vi har vant oss vid att köpa nytt ofta, saker är inte längre gjorda för att hålla länge, vi klickar hem nya varor enkelt via datorn utan att ifrågasätta varför det redan behöver ersättas.

Visst kan man byta kök bara för att man är trött på det man har och slänga skorna där sulan är sliten men det jag funderar på är hur många som skulle klara att förse sig själva och familjen med det som behövs om krig och kris skulle slå till. Självförsörjande ses som något lite speciellt och får tv att sända om detta, vilket inspirerar många och det är jättebra men är det tillräckligt?

Vi behöver öka vår självförsörjningsgrad i Sverige, Centerpartiet vill ha nationella mål gällande produktionen och försörjningsförmågan av livsmedel i Sverige. Målsättningen bör vara att vi producerar minst 80 procent av den mat som konsumeras och som vi har goda förutsättningar att producera i Sverige. Vi vill att beredskapen när det gäller livsmedel och kritiska insatsvaror stärks genom samverkan mellan det offentliga och näringslivet.

Vi behöver värna våra bönder som har kunskapen om djurhållning, odlar vår mat och virke, vi behöver värna vår folkbildning för kunskap ger förståelse och möjligheter dessutom vill vi att yrkeshögskolan byggs ut med minst 20 000 platser de närmsta åren. Vi behöver se över lönegolvet för arbetskraftsinvandring så det inte drabbar de som vill arbeta i de gröna näringarna, starta ett skrädderi eller skomakarbutik såväl som att jobba i vård och omsorg.

Vi behöver bli fler som kan och gör, bibehålla kunskap och kan föra den vidare. Att ha trygghet i vetskapen att vi kan själva både som person och land om det skulle krävas, dessutom mår vårt klimat bättre av att vi tänker hållbart även när det inte krävs.

Krönika av: Linda Eriksson, Torsås (C)