"Inkludera alla perspektiv för att forma de mest gynnsamma besluten"
Centerpartiet har länge varit en trogen del av den borgliga alliansen, känt för sina pragmatiska och liberala ställningstaganden. Emellertid har det skett en visibel förändring de senaste åren. En splittring som delat upp partiet i två läger alltsedan partiet beslutade sig för att släppa fram en socialdemokratisk statsminister, och att svara på frågan "tillhör du högercentern eller vänstercentern?” ingår därefter i vardagen.
En av de mest kontroversiella punkterna i denna interna schism är diskussionen om ett eventuellt samarbete med Socialdemokraterna. Muharrem Demirok har öppet talat om att han kan tänkas sitta i en S-ledd regering accepterad av Vänsterpartiet. För oss som svarar ”högercentern” är detta en markant avvikelse mot det traditionella partiprogrammet och ett sådant samarbete känns högst orimligt. Centerpartiet är ett borgligt parti som står för valfrihet, en marknadsliberal decentralism och en levande landsbygd, allt det som vänstersidan vill rasera. Borde man då inte i stället vara öppen för att åtminstone prata med alla partier?
Någonstans på vägen fram till vuxenlivet verkar vi ha förlorat förmågan att hantera oenigheter genom dialog, något som vi som barn en gång lärde oss vara viktigt. Plötsligt förändras reglerna, och att prata med dem som har andra åsikter ses inte längre som en dygd utan snarare som ett avvikande beteende. Jag har aldrig förstått mig på det synsättet. Politik bör inte handla om att tysta oliktänkande, utan snarare att inkludera alla perspektiv för att forma de mest gynnsamma besluten för vårt samhälle. Hur skulle jag kunna försvara att jag vägrar samtal med ett politiskt parti samtidigt som jag uppfostrar mina barn att värdesätta olikheter och lösa konflikter genom dialog? För att poängtera hur jag tänker vill jag citera Daryl Davis som är en amerikansk bluesmusiker, författare och aktivist, känd för sitt unika tillvägagångssätt att bekämpa rasism. Genom att använda en öppen dialog har han övertygat flera medlemmar inom Ku Klux Klan att lämna organisationen. "Tänk på att när två fiender pratar så slåss de inte, de pratar. De kanske bråkar och skriker, men de pratar åtminstone. Det är när samtalet upphör som marken blir bördig för våld".
Att samtala över partigränserna innebär inte att kompromissa med grundläggande värderingar eller ideologier. Det handlar om att skapa en utgångspunkt där politiker kan diskutera och hitta gemensamma markörer, bygga broar i stället för murar. Det kan finnas sakfrågor där man faktiskt är överens. Utmaningarna vi står inför är för komplexa för att lösas genom enkelspåriga strategier. Ibland är det värt att påminnas om det enkla faktum att vi sällan kommer att vara helt överens om allt. Det är i mångfalden av åsikter och erfarenheter som verklig demokratisk styrka uppstår. Det är inte ett tecken på svaghet eller en förlust av identitet, utan snarare en möjlighet att bygga en starkare och mer hållbar demokrati. Att samtala med alla för landets bästa borde vara en grundläggande princip. Det är dags för politiska ledare att bryta sig loss från sina bojor och återvända till grunden av demokratin – att söka gemensamma lösningar genom öppen dialog.
Krönika av: Jenny Rydberg, Emmaboda kommun (C)
