Hur kan man anse att jämställdheten har gått för långt?
Vid en livesändning på Instagram om viktiga frågor i EU-valet får jag veta att unga killar tycker att jämställdheten har gått för långt. Jag biter mig i tungan för att inte uttala något ogenomtänkt. De följande frågorna som jag får möjligheten att besvara lyder: Vad tänker du om det? Och; Varför tror du att det är så? Någonstans måste de här killarna ha missat att hälften av befolkningen är kvinnor. Att kvinnor också går i skolan, arbetar, engagerar sig i föreningar eller i organisationer och på så vis bidrar till ett levande samhälle. Menar jag då att samhället står till utan kvinnor? Ja, jag vågar faktiskt påstå det. Det hade så klart inte varit önskvärt att det varit tvärtom heller, även om det är en kittlande tanke att fundera över hur samhället sett ut då, om det varit tvärtom. Men om hälften av befolkningen stängs ute från de här forumen går man miste om värdefull kompetens och drivkraft.
Men, är inte kvinnor redan representerade i dessa forum? Jo, kvinnor har precis samma rättigheter som män att gå i skola, arbeta eller engagera sig i föreningar och organisationer. Men möjligheten ser helt annorlunda ut. De samhälleliga strukturerna sitter fortfarande fast i ett förlegat, mansdominerat, samhälle. I skolan har flickor svårare, och det tar också längre tid, att få hjälp och stöd vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
På arbetsmarknaden är lönegapet fortfarande stort, och har de senaste åren till och med backat. På arbetsmarknaden missgynnas kvinnor dessutom fortfarande av omoderna arbetsplatser som inte värderar kvinnlig kompetens, utan hellre anställer en man för att denne inte förväntas vara hemma med barn i samma utsträckning.
Till sist missgynnas kvinnor också i högre grad av det som samhället har att erbjuda inom vården. Kvinnor får ofta vänta längre på att få diagnos och hjälp för sjukdomar som bara drabbar kvinnor, eftersom forskning ofta saknas.
Det i sin tur öppnar upp för att den enskilde hamnar längre från skola, arbetsmarknad och möjligheten att engagera sig. Helt plötsligt framgår det tydligt att det inte alls var likställt med männens förutsättningar. Nej killar, jämställdheten har inte gått för långt. Och tror att jag löst mysteriet. Anledningen till att unga killar tycker att jämställdheten har gått för långt är med största sannolikhet av samma enkla anledning som för de lättkränkta männen; de lättkränkta killarna är rädda!
Krönika av: Malin Svedlund, ordförande Centerkvinnorna Öland och EU-kandidat (C), Kalmar län
