Lina Watanen: Glöm aldrig Förintelsens minnesdag
Lördagen som kommer just den här veckan är garanterat en efterlängtad dag, för många. För de flesta innebär det en ledig dag, och dessutom lördag på en lönehelg. Inte vilken helg som helst heller, utan sista helgen i januari. Efter en månad som följer i julklappshandelns och nyårsfirandets spår, är januari inte direkt känd som en välbärgad månad. Bakom just kommande lördagen, som infaller den 27 januari, finns en helt annan viktig betydelse. 27 januari är årligen Förintelsens minnesdag. En dag som uppmärksammar en hemsk, fasansfull historia. En historia som vi alla måste göra allt, för att aldrig glömma bort. Så något liknande aldrig, aldrig någonsin får inträffa igen. Och jag har skrivit flera gånger innan att så länge jag får ansvara för den här krönikespalten i vår tidning, kommer jag alltid när det närmar sig den 27 januari, att påminna om Förintelsen och dess många offer.
Redan år 1933 inledde nazisterna förföljelsen av judar. Många människor fick sätta livet till, men allra värst var det under folkmorden i samband med andra världskriget, 1939-1945. Man räknar med att cirka elva miljoner människor dödades. Av dessa var just sex miljoner judar. Det är nästan orimligt att ta in hur otroligt många, många, många människor det är.
Adolf Hitler och Nazitysklands hemskheter pågick i flera år, men det finns en god anledning till att datumet för minnesdagen har blivit just den 27 januari. Det var den 27 januari, 1945, som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades.
Häromdagen såg jag en bild på Forum för levande historias hemsida. Det var under kategorin Ta del av vittnesmål från Förintelsen, där man samlat berättelser och bilder från sex överlevande. En svartvit gruppbild visar 23 personer, följt av bildtexten "badutflykt en vacker sommarsöndag, Sighet, 1937". Det är barn, medelålders och gamla, kvinnor och män. Människorna på bilden ser glada ut, ett par ler kärleksfullt mot varandra. Läser man vidare möts man av de svarta orden "sex personer på bilden överlevde Förintelsen". Sex personer av 23 är en hemsk siffra. De hade nog aldrig ens kunnat ana vad som skulle ske med dem, bara några år efter att bilden vid den där härliga, sköna sommardagen med badutflykt togs. Livet kan och ska aldrig tas för givet, men vi måste i alla fall se till att göra allt vi kan för att människor aldrig igen mister livet på grund av Förintelsenliknande händelser.
