Föräldraskapet bjuder på många olika sidor
Föräldraskapet. Mycket kärlek och mycket gos. Men också ganska mycket bråk. En del har tydligen barn som är snälla mot varandra och som inte bråkar. Det har inte jag. Innan jag fick barn så förstod jag inte vidden av uttrycket att barn är söta när de sover. Det gör jag nu. Inte minst i vargtimmarna, när jag ibland vaknar och noggrant går igenom allt jag sagt (borde sagt) och gjort (eller inte gjort) under dagen. Varje sådan vargtimma kramar mina barn lite extra och lovar mig själv dyrt och heligt att inte vara så arg på dem – de är ju bara barn, för guds skull (men det är ju inte så lätt att hålla humöret när ett bråk bryter ut för att den ena tittat på den andra…) och att verkligen, på riktigt ge lågaffektivt bemötande en andra (nittionde?) chans.
Sociala medier är totalt översvämmat av tips kring föräldraskapsstöd, vare sig man vill eller inte. Eller, vänta – algoritmerna är ju uppbyggda på så sätt att du får mer av det innehåll du dröjer dig kvar vid. Så mitt flöde fylls med välmenande tips kring hur man på bästa sätt bemöter och hjälper sina barn att bli trygga och självständiga. Undrar förresten vad som kommer hända i mitt flöde nu när jag otaliga gånger tittat på och delat reelen om ”Dan som flyttat från Påryd till Södermalm”. Dan röstar på KD för att Ebba är snygg. Efter ett år på Södermalm är småländskan ersatt med stockholmska, han brygger sitt eget öl, knu**ar brudarna med samtycke och röstar på miljöpartiet. Har ni sett den? Hysteriskt rolig!
Tack lov är vi ju inte utlämnade till sociala medier för att få hjälp i föräldraskapet. Behöver du hjälp kan du alltid vända till socialtjänstens råd och stöd i din kommun, eller till regionens barn- och ungdomshälsa. För föräldraskapet är inte alltid lätt och roligt. Fast vem sa att det bara skulle vara roligt förresten? Det är utvecklande och inte minst berikande. Att lyssna på barnens dagliga betraktelser och få deras kärleksbrev, fulla med hjärtan är fantastiskt. En gång förresten, så fick jag en teckning av ett av mina barn, full med hjärtan, som omsorgsfullt, ett efter ett var överkorsade av tjocka svarta streck. Det är nog inte alltid så lätt och roligt att vara barn heller.
Vad säger ni om hot och mutor förresten? Ett av mina barn blev erbjuden förmånen att dela ut blommor till drottningen och kronprinsessan i samband med prisutdelningen till årets ölänning. Det tackade barnet (eller mest mamman, egentligen) glatt ja till. Och glädjen (min) blev ännu större när jag kom på att vi i släkten inte bara har en, utan två, Ölandsdräkter. En till mig och en till mitt barn. Sagt och gjort. Barnet var dock långt i från förtjust i Ölandsdräkten, som förutom att den kliades och stacks, även var fruktansvärt ful.
Så där stod vi på Solliden. Ett vansinnigt barn och en panikslagen mamma. Då sa jag det.
”Du får vad du vill, bara du gör detta. I Ölandsdräkten”. Gråten tystnade tvärt.
”Får jag en telefon?”
”Nej!”
”Kattungar, då?”
Så, sedan augusti är vi sju familjemedlemmar – välkomna Vera och Vallmo. Drottningen och kronprinsessan fick sina blommor och vi fick (förutom ett minne för livet) tillfälle att träta om vems tur det är att tömma kattlådan.
Krönika av: Emmy Ahlstedt, regionråd, Kalmar län (C)
