GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Centerkrönika

För jämställdhetens bästa behövs ett organisatoriskt paradigmskifte

Publicerad 30 maj 2022
Detta är en opinionstext i KLT. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Stressade steg hörs i den långa korridoren på vårdavdelningen. Kroppen är trött och jag hastar i mig mat som nästan fastnar i halsen för rasten hinns egentligen inte med. Strax därpå ringer avdelningstelefonen i fickan precis när jag hunnit låsa toalettdörren, men jag svarar ändå eftersom någon behöver mig. Mitt nu kalla kaffe står kvar på bordet i lunchrummet eftersom larmet ringde och jag behövde gå. Jag får inte tumma på kvaliteten till mina patienter men jag kan tumma på mig själv. Hur länge ska jag orka? 10 år senare kommer utmattningen. Företagsläkaren undrar varför jag som trebarnsmamma arbetar heltid. Skulle en trebarnspappa fått samma fråga? Som kvinna fick jag tydligen skylla mig själv att jag nu blivit sjuk på grund av en ohållbar arbetsmiljö, när jag kunde ha arbetat deltid i stället.

Mina kollegor i kommunen blir dessutom klockade i allt de gör då deras uppgifter är tidsatta. Jag funderar på hur hemskt det känns att inte hinna trösta eller stanna kvar för att någon behöver mer av min tid, för det ryms inte i verksamhetens budget. När omvårdnad med god kvalitet och hög patientsäkerhet ges så sker det ofta på bekostnad av kvinnors hållbarhet. På grund av brister i den organisatoriska arbetsmiljön är det tyvärr vanligt att kvinnor inom utbildning, vård och omsorg inte orkar arbeta ända fram till pensionsåldern. Inom dessa områden ställs höga krav men med små möjligheter till påverkan på sin arbetssituation.

Många kvinnodominerade yrken har lägre status och en sämre arbetsmiljö än mansdominerade yrken. Kvinnor förväntas göra mirakel utan resurser och ska trolla med knäna. Det är föga förvånande att kvinnor inom offentlig sektor har flest sjukskrivningar på grund av stressrelaterad ohälsa. Trots att vi inför heltid som norm så tvingas många kvinnor att gå ner i arbetstid för att hantera den påfrestning samt besvär som en bristande arbetsmiljö ger. Styrningen i en mansdominerad bransch är helt annorlunda och baseras på uppdrag. Klockas personalen på gata och service när de planterar nya buskar? Tvingas personalen inom IT att skippa lunchrasten gång på gång för att tidplanen inte hålls? Nej för tiden för varje arbetsuppgift är inte definierad. Här är en viktig skillnad att synliggöra i arbetet med jämställdhet.

En ohållbar arbetsmiljö kräver arbetsplatsrelaterade åtgärder, så att personalen kan fortsätta arbeta på ett hållbart sätt, ända till pension. Just nu gäller inte det på kvinnodominerade arbetsplatser. Där ska de tydligen ändra på sig själva och tumma på sin egen livskvalitet för arbetets skull.

Ett organisatoriskt paradigmskifte, vore inte det för jämställdhetens bästa?

Krönika av: Emma Halme, Mörbylånga (C)

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.