Ett land under attack - en utveckling som är så svår att ta in
Krig i Europa. Jag som är född i början på 1980-talet trodde aldrig att jag skulle skriva de orden. Jag trodde heller aldrig att jag i politiska sammanhang skulle sitta och diskutera till exempel tillgången på skyddsrum. Det är verkligen en ny tid.
24 februari vaknade vi upp till ett nytt Europa, en ny värld. När ett Ryssland som de sista åren haft en alltmer aggressiv framtoning nu hade verkställt sina verbala hot och invaderat ett demokratiskt land i Europa. Ukraina är ett land som efter Sovjetunionens fall enträget strävat mot en demokratisk utveckling. Under några perioder så har demokratin gått tillbaka under en politiks ledning som stått Kreml nära men ukrainska folket har vid flera tillfällen under 2000-talet visat att den vägen vill man inte gå. Befolkningen vill vara en del av gemenskapen i Europa och söka sig längre bort från den alltmer totalitära regimen i Moskva.
Ett land som vill vara demokratiskt, självständigt och fritt är nu under attack, en utveckling som är så svår att ta in, svår att förstå.
Ryssland vill skapa sig ett inflytande över hela den europiska säkerhetspolitiken, det är något som regimen i Moskva försökt att göra på många olika sätt genom åren. Tyvärr så har också Europa i alla fall delvis gått i fällan. Vi har under de senaste decennierna blivit alltmer beroende utav rysk olja, kol, gas och uran för att vi ska klara vår energiförsörjning. Pengar som nu finansierar den ryska invasionen av Ukraina.
Just nu tävlar olika politiska partier i Sverige och Europa om vem som vill upprusta försvaret mest. Det är viktigt att detta sker så fort som möjligt. Det nya säkerhetsläge som vi nu har i Europa kommer att vara oerhört ansträngt under överskådlig tid och den situationen kräver ökade försvarsresurser.
Men vi behöver också på allvar så snabbt som möjligt se över hur vi kan bli mer självförsörjande. Det är minst lika viktigt för Sveriges och Europas säkerhet som ett starkt militärt försvar, vi behöver göra oss oberoende av Ryssland helt enkelt. Idag importeras en stor del av uranet som vi använder i våra kärnkraftverk från just Ryssland. Vi är beroende av rysk olja för att vi ska kunna få fram drivmedel till våra bilar. Och även om vi i Sverige inte är några stora konsumenter av rysk gas så är vi indirekt beroende eftersom stora delar av övriga Europa är det.
Dagens situation visar med all önskvärd tydlighet att utvecklingen och beroendet behöver brytas. Vi behöver ställa om till egenproducerad förnyelsebar energi. Vi har goda förutsättningar för detta i Sverige och i Kalmar län, låt oss ta vara på dem! Att satsa på våra gröna näringar ger oss inte bara mat på bordet, för övrigt ett annat område som vi också behöver stärka vår självförsörjningsgrad på, utan det skapar också möjligheter att öka produktionen av förnyelsebara drivmedel och förnyelsebar energi. Vi har stora ytor i Sverige, både på land och till havs, som lämpar sig väl för förnyelsebar vindkraft. Att driva på den gröna omställningen blir således inte bara ett sätta att möta klimathotet, det blir också ett sätta att öka Sveriges långsiktiga säkerhet. För att göra detta behövs modiga beslutsfattare som vågar ta de tuffa besluten. Som orkar se helheten och inte bara de kortsiktiga lösningarna. Som orkar driva på den gröna omställningen i Sverige och Kalmar län.
Krönika av Magnus Larsson, Kalmar län (C)