En resa som gav perspektiv på världens orättvisor
Det är fascinerande med människors livsöden. Hur livet kan te sig beroende på var i världen man föds och under vilka omständigheter. För mig har detta blivit en av de drivande krafterna för att vilja fortsätta göra skillnad genom politiskt engagemang. Under juni och juli månad genomförde jag en sommarkurs i sociala relationer som inkluderade en fältresa till Kenya. Tanken var att kunna applicera FN:s globala hållbarhetsmål, så som inkludering, jämlikhet, jämställdhet och en likvärdig skola med verklighetsförankring. Under de två veckorna gjorde vi flera intressanta besök, på skolor, kliniker, olika sorters center och även hembesök.
Resan gav mig perspektiv på de orättvisor jag så ofta läser om i olika medier och insikten om hur olika förutsättningarna för hur ens liv kommer att se ut är beroende på var man föds i världen fick ett ansikte. Tidigare har jag förstått att det är något med orättvisor och livsöden som man inte rår för som ger mig en kraft att kämpa för andra. Under dessa två veckor i ett främmande land, med helt andra förutsättningar och livsöden än de jag möter mest till vardags här hemma i Kalmar och på Öland, blev det så självklart att jag inte kommer att kunna arbeta med något annat än att försöka skapa rättvisa förutsättningar för varje individ.
Med denna utblick och perspektiv vill jag så klart att vi ska fortsätta kämpa för välfärden, skolorna, omsorgen, servicen, jobben, företagen och landsbygden även här i Sverige. Men vi har råd att ge lite mer. Vi kan vara en aktör på den internationella marknaden, som stöttar, trycker på och bidrar. Vi ser vikten av att kunna samarbeta på det globala planet för att säkra människors liv och hälsa. De flesta av de skolor, kliniker eller organisationer som arbetade för att skapa bättre förutsättningar och livsvillkor i Kenya var utomstående aktörer, från den internationella marknaden, tillsammans med eldsjälar i det egna landet som sett vikten av att varje individ som får en chans till förändring kan göra skillnad för att öka hoppet för nästa generation. I ett land, som Kenya, med cirka 56 miljoner människor, kan det kännas övermäktigt att försöka göra en förändring.
Men för de individer som vi fick träffa var skillnaden mellan att få möjligheten att kunna gå i skolan, vidareutbilda sig och sedan få möjlighet till ett arbete med en lön som går att försörja sin familj på och den fattigdom som annars väntar de flesta tillräcklig för att förstå att varje insats räknas. Min förhoppning är att flera med mig vill göra det där lilla extra för de som inte fått förmånen att växa upp i trygghet.
Som jag sa till min lärare under ett av våra samtal under resan: Jag ser det som min förbannade skyldighet, som privilegierad svensk, att kämpa för de som inte kan!
Krönika av: Malin Svedlund, ombudsman Kalmar län (C)
