Av vad hjärtat är fullt…

Först ut är ett uttryck som jag hörde min mamma använda helt spontant när hon kom hem efter jobbet, en helt vanlig dag. Hon utbrast att hemmet såg ut som Jerusalems förstöring! Uttrycket refererar till ett eller två tillfällen då olika tempel i Jerusalem förstörts, för väldigt, väldigt länge sedan. Men uttrycket på svenska betyder ungefär total ödeläggelse i allmänhet. Och jag måste säga att det är ett målande sätt att beskriva hur ett hem kan se ut när barnen varit igång. Mamma är numera pensionerad och som yrkesverksam var hon undersköterska, mest inom äldreomsorgen. Hon har berättat att äldre och ofta dementa personer som för länge sedan förlorat grepp om tid och rum och ibland tal, har lätt för att komma ihåg ordspråk.

Nästa ordspråk ut är Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. En parentes är att vi på svenska ofta använder endast halva ordstäv för att sen nicka menande. Detta har lett till att särskilt detta uttryck ofta felaktigt reciteras det ska börjas i tid. Uttrycket kan så klart användas lite skämtsamt men är också vemodigt. Jag tänker på barns uppväxtvillkor. Vi vet tillexempel att ett barns hälsa beror på familjens socioekonomiska situation. Vi måste bli bättre på att utjämna dessa skillnader och våga satsa mer i områden där socioekonomin är lägre. För när det handlar om jämlikhet så är det inte insatserna som ska vara lika, utan resultatet.

Ett annat, ofta halvt uttryck är Först till kvarn, får först mala. Detta är ett uttryck som jag själv borde reflektera över och applicera i mitt liv. Jag är nämligen en tillsynes obotlig tidsoptimist. Jag vill ständigt maxa hur jag använder min tid och tycker att det är slöseri att vänta. Dumt, jag vet. Min ambition är, varje dag, att bli bättre. Men än så länge går det rätt dåligt.

Vi fortsätter med uttryck som oftast bara används halvvägs: Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg. V behöver varandra, vi människor. Att det är vi, tillsammans som invånare i vårt lokalsamhälle som ska glädjas med varandra och bära varandras sorg. Då mår vi alla lite bättre!

Nästa ordspråk är poetiskt. Hellre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge. Eller som Anders Johansson, Mönsteråscentern sa till mig när jag våndades över om jag skulle ställa mig till förfogande för regionrådsposten – ingen minns en fegis.

Sist ut och vackrast av dem alla. Av vad hjärtat är fullt talar munnen. I min familj pratar vi mycket lokal- och regionalpolitik. Min pappa, som bor i samma by som jag, är också förtroendevald för Centerpartiet. Våra hjärtan är så fulla av Centerpolitik att vi har fått förbud att tala politik på lördagar. Inte en lördag passerar utan att vi blir påminda. Men detta uttryck kan också påminna oss om att bli bättre på att lyssna på varandra. Om vi lyssnar så förstår vi vad som berör den människa vi har framför oss. Och då ökar förståelsen och toleransen i samhället. Och det, mina vänner, är livsviktigt!

Krönika av: Emmy Ahlstedt (C), regionråd Kalmar län