Att vara kommunpolitiker - en utmaning på många olika sätt
Att inneha rollen som kommunpolitiker kräver en unik förmåga att balansera på en smal tråd. Å ena sidan återfinns högt ställda ideal om att verka för samhällets bästa och dess innevånare, medan å den andra sidan utgör en konstant påminnelse om att hålla ekonomin i balans. Som kommunpolitiker är man auktoriserad att fungera som en röst för det samhälle man tjänar, vald för att försöka förverkliga de drömmar och ideal som medborgarna hyser. Det är en plikt som väger tungt, och den rör sig kring strävan efter att göra samhället bättre genom att främja välfärd, utbildning och samhörighet. Dessa är de förebådande principer som politiker känner en stark skyldighet att följa.
Men i sin grundläggande form, är politik en ekonomisk företagsamhet. Budgeten är det centrala redskapet som politikerna måste använda för att förvandla dessa ideal till konkreta åtgärder. Här uppstår svårigheten i att balansera. De storslagna visionerna måste möta den ofta hårda verkligheten av begränsade resurser. Kommunen har en skyldighet att tillhandahålla service och utveckla, underhålla och anpassa infrastruktur, såsom vatten- och avloppsnät, vägar, samt kommunala byggnader. Fortsatt hög inflation leder till högre kostnader och större pensionsskuld. Detta innebär ibland svåra beslut i egenskap av besparingar, nedskärningar eller andra ekonomiskt smärtsamma åtgärder. På den lokala nivån är det också viktigt att förstå att politikerna har en tydlig rollfördelning med tjänstemännen. Politikerna bestämmer vad som skall göras, medan tjänstemännen utför hur det skall göras. Denna uppdelning är nödvändig för att politikerna inte skall hamna i tekniska detaljer och för att säkerställa att det finns kompetenta experter som utför arbetet. Detta medför att politikerna ofta måste fatta beslut utan att ha full insyn i alla tekniska aspekter av en fråga, och kan således leda till missförstånd och frustration.
När kommunpolitiker går in i den lokala matbutiken för att handla, är det inte bara medborgare de möter, utan även de frågor och den kritik som medborgarna har. På det lokala planet är politikerna de ansikten som medborgarna främst förknippar med beslut som direkt påverkar deras vardag, oavsett om det rör sig om skolor, vägar eller hälsovårdstjänster. Kritik mot politiken är oundviklig, och konstruktiv kritik kan vara ett värdefullt verktyg för att förbättra politiken och dess beslut. Men det är viktigt att den kritik som framförs är grundad på fakta och sakliga argument. I dag har osanningar och desinformation fått en alltför stor plats på sociala medier och i folkmun, där rykten och halvsanningar sprids snabbt som en löpeld. Detta underminerar förtroendet för politiken i sin helhet och kan leda till uppkomsten av populism och en ökande skepsis gentemot politiker.
Politikerförakt är inget nytt fenomen, men det har blivit alltmer påtagligt i dagens samhälle. Som politiker är man tvungen att stå emot en ström av åsikter och reaktioner, ibland berättigade och ibland helt ogrundade. Att upprätthålla balansen mellan högt ställda ideal och ekonomisk verklighet, samtidigt som man bemöter kritik med öppenhet och respekt, är en utmaning som kräver både visdom och tålamod. Det är en utmaning som kräver att man som kommunpolitiker fortsätter att sträva efter det bästa för samhället och dess innevånare, även när tråden man balanserar på känns som tunnast.
Krönika av: Jenny Rydberg, Emmaboda kommun (C)
