Att läsa vad man själv vill är en viktig del av demokratin
Böcker. Förutom att vara kärnan i att lära sig ett språk, läsförståelse, eller öka ordförrådet, så skänker böcker både glädje, spänning, fakta, sorg och kunskap. Ett nödvändigt ont för en del kanske, medan det för andra, som jag själv, är något jag inte skulle kunna vara utan.
Oavsett om du är en inbiten bokmal, eller bara läser nyhetsuppdateringar eller översättningar på film och tv-program, kommer nyttan av att en gång i tiden ha fått lära sig att forma dessa bokstäver ur alfabetet till ord och sedan till meningar följa dig genom hela livet.
I Sverige kan jag välja mellan en uppsjö av böcker av olika storlek, genre och utformning, för att passa mitt eget intresse och läsförmåga. Jag kan även ta del av information och skrivna texter via så kallade e-bibliotek eller till exempel universitets databas där en mängd artiklar inom alla områden finns tillgängliga för mig som just nu är student.
Böcker av den mängd och dignitet som nu är tillgänglig för oss har inte alltid varit en självklarhet. För mycket länge sedan ansågs det inte att kvinnor behövde läsa eller att alla samhällsskikt behövde ha den förmågan. Endast de privilegierade hade tillgång och kunskapen att läsa en bok. Därmed inte sagt att de hade tillgång till det breda utbud vi har idag.
I takt med att samhället utvecklades utökades även läskunnigheten och har idag nått fram till något som vi, i alla fall i Sverige, ser som en naturlig del av den kunskap vi besitter. Det är en av de första sakerna vi får med oss i läroplanen när vi börjar skolan.
Ovan nämner jag förutsättningarna i Sverige. Främst för att de är de jag själv haft tillgång till och har inte så mycket annat att jämföra med, annat än det jag just kunnat tillgodose mig, framför allt via läsning.
I flera länder är det inte naturligt att man får lära sig att läsa, det är inte ens en självklarhet att man får en sammanhängande och omfattande skolgång. Och även om man har lärt sig att läsa så är det inte heller självklart att man har möjligheten att själv välja vad man vill läsa om och själv bestämma vilken information som är väsentlig att ta del av.
På nyheterna följer vi dagligen det pågående kriget i Ukraina, utlöst av ett land, Ryssland, som i mångt och mycket ser till att invånarna i det egna landet bara får tillgång till en information och nyheter som landets makt, Vladimir Putin, anser att invånarna ska ha. För bara ett par veckor sedan kunde vi i samband med skolstarterna i Mexico läsa om en politiker som uppmanade föräldrar och vårdnadshavare att bränna böcker som denne tyckte var ”djävulska” för att de lärde ut ”kommunism, homosexualitet och lesbianism”. Vidare finns sedan 2021 en lag i Ungern som säger att barn under 18 år ska skyddas från böcker som berör HBTQI+-frågor.
Dessa typer av maktutövanden som inskränker människans egen förmåga att tänka och själv välja hur denne vill leva sitt liv hör inte hemma i min värld. Min värld, mitt Europa och mitt Sverige är en plats där vi ska dra nytta av historien och se på de framgångar vi nått genom samarbete, öppenhet och mångfald. Det ska vara självklart att man får vara den man vill, älska vem man vill och läsa vad man vill. För genom läsningen öppnar vi vårt sinne, tar in ny kunskap och kan hitta en gemenskap och tillhörighet vi annars kunde ha försummats.
För mig är böcker en del av vår demokrati och vår demokrati kan aldrig tas för givet. Vi måste skydda den, stå upp för den och aldrig någonsin ta den för givet!
Krönika av: Malin Svedlund, ombudsman Kalmar läns distrikt (C)
