"Alla ska ha lika god möjlighet att kommunicera"
Häromveckan hamnade jag i snöstormens öga. Över Östersjöns fortfarande varma vatten drog kalla vindar in. Den berömda snökanonen laddades därför upp och snabbt föll enorma mängder snö och tyngde ner trädens grenar, som ännu inte riktigt vant sig vid årstiden. På morgonen hördes brak och knak från skogen när de sköra grenarna knäcktes. Elledningarna hade också snabbt samlat på sig snö och såg ut som tjocka bomullssnören. När snösjok föll av kom ledningen i svängning och kortslutning uppstod. Och därtill alla trädtoppar som fallit över ledningarna. Strömavbrottet var ett faktum. Elen försvann tidigt på morgonen. Att elen kom och gick märktes eftersom mobilen på laddning gav ifrån sig det där plinget när den slutar och börjar ladda – för att då sluta ladda helt de kommande fyra dygnen.
Redan efter några timmar var mobilnätet dött. Reservkraft finns cirka en timme i stadens mobilmaster, upp till fyra timmar på landsbygden. Problemet är också att i mer glesa områden är masterna beroende av att skicka signaler vidare till varandra eftersom de inte är fibrerade. För att komma åt mobilsignal behövde man åka nästan två mil. Emellanåt dök det upp en ”plupp” i telefonen för att åtminstone kunna ta emot och skicka SMS. Detta innebar också att nödnummer och trygghetslarm inte fungerade som det skulle. Detta är allvarligt och har kritiserats av räddningstjänsten. Det är inte acceptabelt att man måste förflytta sig flera mil i snöoväder för att kunna larma hos exempelvis brandstationen, polisen eller liknande.
En annan iakttagelse var att montörerna som skulle laga elnätet inte heller hade mobiltäckning. Det innebar att de kartor som de behövde för att kunna hitta längs ledningsgatorna inte kunde laddas upp i telefonen. Inte heller kunde de kommunicera med varandra, så på småvägarna irrade det runt bandvagnar och reparatörer. Nu ska dock ingen skugga falla över dem – alla gjorde sitt bästa utifrån förutsättningarna. Dessutom har det sedan Gudrun och Per varit betydligt färre strömavbrott eftersom mycket av elnätet har grävts ner.
Icke desto mindre står vi handfallna vid sådana här kriser. Även om kriget i Ukraina ökat vår medvetenhet om beredskap och vi som är uppvuxna på landsbygden har varit med om liknande situationer flera gånger om. Och denna gång var det som om den bristande kommunikationen var ett större problem än vanligt. Inte för att man inte kunde streama någon serie eller kolla på fotbolls-VM, utan helt enkelt att det inte gick att få någon information eller skicka någon information.
Som engagerad i en fiberförening så sörjer jag inte att kopparnätet plockas bort, men det är viktigt att se till att det finns en stabil och bra teknik på plats när den väl försvinner. Telefoni och bredband via koppartråd är en ålderdomlig teknologi som kräver mycket underhåll samt har begränsad kapacitet för att möta upp krav på hög dataöverföring. För en ökad tillgänglighet så har mobilnätet byggts ut kraftigt liksom fibernätet. Det senare dessutom nedgrävt och säkert för stormar och åskoväder. Dock kräver det såklart el för att drivas, men är annars är fiber ett driftsäkert system med hög kapacitet som ger landsbygden samma förutsättningar som i staden.
I ljuset – eller ska vi säga mörkret – av vad som sker i vår omvärld så har medvetenheten om betydelsen av en hög beredskap blivit högst aktuellt. Men det får inte finnas någon tveksamhet att möjligheten att kommunicera ska vara sämre på landsbygden än i de större tätorterna.
Krönika av: Erik Ciardi, kommunalråd Kalmar kommun (C)
