| Publicerad: 1 december 2008 |
| Öländska galgbackar |
|
| Här uppe på Köpings Klint fanns en galgbacke. |
|
| Wij Alvar - här låg en galgbacke. |
|
ÖLAND
För fyra år sedan skulle en industri belägen längs vägen mot Skänninge strax utanför Vadstena bygga ut. Stora schaktmaskiner sattes in för grundarbetet, men till allas förfäran skyfflades en massa skelett upp av maskinerna. Industrin skulle expandera och bygga ut mitt på Vadstena stads galgbacke!
Att det en gång i tiden hade legat en galgbacke just här, en kilometer utom stadsgränsen, var fallet i djupaste glömska, men om någon kastat en blick på äldre kartor skulle man enkelt ha sett på vilket område man nu ville bygga.
Arkeologer tillkallades och en fullständig undersökning av allt skelettmaterialet på galgbacken gjordes. Östergötlands länsmuseum har nu sammanfattat galgbacksundersökningen i en djupt fascinerande och rikt illustrerad bok: Döden som straff - Glömda gravar på galgbacken, redaktör Titti Fendin. I boken medverkar en osteolog, en arkeolog och en historiker, Emma Karlsson, Caroline Acrini och Annika Sandin.
I gravarna på galgbacken påträffades 24 män och en kvinna; omkring hälften av dem hade halshuggits, de övriga hade hängts. Samtliga var påfallande unga, mellan 20 och 40 år, någon neråt 15 år. Alla var välnärda och ganska välklädda, medellängden över 170 cm. I en skalle påträffades en stor järnkrok, vilket tyder på att just den skallen spikats upp på galgen, synligt och ”androm till varnagel”.
Galgbacken hade använts under drygt 200 år, mellan ca 1400 och ett par sekel in på 1600-talet.
Vid grävningarna framkom själva fundamentet för galgen samt hål för stegel och hjul - på en sådan anläggning placerades de sönderdelade kropparna vid särskilt allvarliga brott. Genomläsning av Vadstena dombok för denna tid ger ett par namn som kan kopplas till de skelett som påträffats - det var framförallt dödsstraff för upprepat tjuveri, horeri och tidelag, sexuellt umgänge med djur.
***
På Öland är galgbackarna tämligen välkända och kan återfinnas dels med hjälp av äldre kartor, dels genom muntliga traditioner, vilka är mycket levande. Jag har själv på 60-talet talat med en äldre kvinna vars morfar stod spjutgård då bröderna i Gärdslösa avrättades för mordet på sin fader - de avrättades år 1845. När bödeln Löfgren gjort sitt hantverk klart och halshuggit bröderna kördes de en bit bort med häst och vagn för att kastas ner i en omärkt grav varvid körkarlen, kvinnans morfar, utbrast:
- Nu era djävlar skall det bli åka av.
Spjutgård undrar ni vad det är? Jo, när någon skulle avrättas var de vuxna männen skyldiga att skydda avrättningsplatsen under själva rättsskipningen. De utrustades med vässade stakar, spjut, och ställdes i ring runt avrättningsplatsen - varje gård hade skyldighet att delta i detta med en vuxen man. Företeelsen kallas ibland också spetsgård.
***
De öländska galgbackarna från norr till söder:
- Wij alvar.
- Stacketorp.
- Köpings klint.
- Exakt på gränsen mellan norra och södra motet i Högsrum, alldeles väster om vägen där det står ett par stora bautastenar.
- På gränsen mellan Gärdslösa och Långlöt, alldeles intill vägen. Där sockenstenen står.
- I Bostorpsskogen, strax väster om landsvägen, en hög kulle.
- Tävelsrum (där enligt folkloren en kvinna satts kvick i jord - begravts levande)
- Bårby, strax söder om fornborgen på Ölands högsta punkt.
- På vägen från Grönhögen bort mot Eketorps borg finns en sten som kallas tingssten; här skall, enligt uppgift, Ölands sydligaste galgbacke ha legat.
Vad som är gemensamt för dessa platser är att de är väl synliga i landskapet samt att de ofta ligger på gränser av något slag, gränser mellan härader, byar, socknar. I hur stor utsträckning de använts är omöjligt att säga.
***
Ingen ville bo i närheten av galgbacken eller bedriva verksamhet där, inte minst för att det spökade när osaliga andar och gengångare var i farten. Landshövdingen i Kalmar krävde på 1680-talet att galgen på torget skulle tas bort eftersom han inte ville se den så fort han tittade ut genom fönstret. En krögare i Vimmerby, som hade sin verksamhet strax bortom dagens Åbrobryggeri, skrev till länsstyrelsen och klagade över att galgen skrämde bort hans kunder, han ville ha den flyttad in på skogen istället.
Ölands sista offentliga avrättning skedde på Köpings Klint den 21 oktober 1859 då Frans Joel Lundström avrättades för dubbelmord i Bödaskogen. (Se följande: http://www.olandsbladet.se/index.php?placid=&placid_text=6&id=9821
KURT LUNDGREN
|
|
