Den enorma tavlan började Ales Pushkin måla på 1989 och han kommer fortsätta måla på den varje år tills den dagen då Vitryssland blir demokratiskt.
KALMAR I en liten hall på Konstmuseet visas det just nu en utställning av den vitryska konstnären Ales Pushkin. Pushkins utställning berättar om hans något egna sätt att motverka den diktatur han lever i.
När jag träffar Ales Pushkin på museet är det en glad och livlig person jag möter. Då han talar väldigt lite engelska rycker museets curator Martin Schibli in som översättare. Men ofta bryter Pushkin in och berättar om sin vardag och sina konstverk, när den knaggliga engelskan inte räcker till gör han sig förstådd med en blandning av vitryska, engelska och charader. Hela tiden med ett varmt leende och en lite finurlig glimt i ögonen.
EN GÄCKANDE PATRIOT Att den glada och stiligt klädda konstnären åkt i fängelse fem gånger samt blivit svårt misshandlad är svårt att förstå. Med sin traditionella konstskolning och sin stora konstnärliga begåvning klassas han som en av Vitrysslands bästa målare. Han är även patriot och regimkritiker. Vitryssland styrs av Aljaksandr Lukasjenka sedan 1994 och trots närheten till EU kontrollerar regimen sitt land med järnhand.
Mitt i kontrollstaten bor Ales Pushkin som med sina performanceverk, målningar och konstverk gäckar regimen. - Ales är en av de absoluta förespråkarna för ett demokratiskt Vitryssland och det finns en stor komplexitet i hans verk. Hans egna liv spelar en viktig roll, säger Martin Schibli.
MÅLAT TAVLA I 20 ÅR På en av väggarna i hallen spelas en video upp. Videon är en dokumentation av Pushkins senaste performance. Han står på en öppen plats i sin hemby och målar på en enorm tavla. Tavlan är en viktig del i hans liv och han började måla på den 1989. Målet är att den en dag ska hänga på det Vitryska nationalmuseet, den dagen då landet blivit demokratiskt.
Ales Pushkin lyser upp när han ser att vi talar om filmen och berättar om den säregna baskern han bär när han målar. Baskern är översållad med målarfärg, så om polisen hade försökt gripa honom hade han målat på dem med hjälp av huvudet. Filmen spelades in i år och det var första gången han kunde stå hela dagen och måla på tavlan utan att polisen grep honom. Det var en stor händelse och ett tecken på de framsteg han gjort.
EN STÖRNING I SYSTEMET Ales Pushkins konstnärskap är inte helt lätt att förstå omfången av. När han inte gör regimkritiska verk arbetar han som beställningsmålare och målar ikoner och kyrkor. Hans perfomanceverk varierar i stil, ibland klär han sig i kostym, ibland i svart militäruniform och ibland som en präst.
- Ales Pushkin är djupt troende, vilket han väver in i sin konst. När han blev misshandlad i våras var det för att han talade vitryska, det tyckte inte ett par ungdomar om. När polisen kom undrade de om Pushkin ville anmäla dem, Pushkin sa då att han skulle låta bli ifall ungdomarna gick i kyrkan med honom nästa dag. Det gjorde de och hela händelsen gav Pushkin stor respekt från kyrkan och hembygden, säger Martin Schibli.
I hallen hänger också ett antal fotografier som visar den gången Pushkin ställde sig i sin hemby och bjöd folk på tårta för att fira 90-årsdagen av Vitrysslands självständighet. Över honom på bilden hänger den, i Vitryssland, förbjudna EU-flaggan. Pushkin bryter in och berättar att han hann stå där och bjuda folk på tårta i 45 minuter innan polisen kom. Bilden bredvid visar en polis som står och filmar honom. En tredje bild visar hur Pushkin blir nedbrottad och gripen av andra poliser.
EN GLAD PROVOKATÖR Ales Pushkin är en stor konstnär med enorm talang. Hans starka önskan om att få bo i ett demokratiskt Vitryssland fortsätter och det går inte att undvika att dra på smilbanden när man hör om hans smarta upptåg. Han målar klassiska porträttmålningar med detaljer av regimkritik. Och han visar bilder på poliser som griper honom för att han firar självständighetsdagar. Pushkins komplexitet bygger på svårigheten att skilja på hans konstnärskap och hans övriga liv, något som är enklare med konstnärer som verkar i demokratiska länder. Allt hör ihop och utställningen på konstmuseet berättar om en intelligent människa vars största konstverk är han själv.
