| Publicerad: 5 februari 2010 |
| Ali älskar Nybro och är kommunen tacksam |
|
| Ali Aladadi kom som flykting till Nybro 2008. Under tre års tid har Ali bara träffat sina sex barn och fru en gång och det var förra sommaren. Men om någon vecka kanske de äntligen kan komma hit. |
|
– Han är vår gudagåva. Vad skulle vi göra utan honom? Hans kärlek räcker till oss alla säger Alis arbetskamrat Ulla Sylén och får medhåll av Selma, Ayla, Nicola, Edvin, Alice och Alva.
Ali läser svenska fyra timmar om dagen när han inte praktiserar på fritidshemmet Nova. |
|
NYBRO
Ali Aladadi går i väntans tider. Han är flykting, äkta make och far till sex barn som han efter år av längtan snart ska få återse.
Ali flydde från hemlandet Baluchistan som är är en mycket orolig region i Iran, landets sydöstligaste och minst utvecklade och fattigaste område. Det är mycket torrt, till stora delar ökenartat och obeboeligt. Balucherna har länge kämpat för att bli en självständig stat vilket inte tillåtits av Iran.
Ali växte upp i en syskonskara på 12 barn. Han hjälpte sin far med gårdens sysslor och hade aldrig sett sin fru innan han gifte sig. Då var Ali 20 år gammal och hustrun bara 16, men kärleken växte sig stark och i rask följd kom de sex barnen som i dag är i åldrarna sex till 16 år.
TRE ÅR I SKOLAN
I det fattiga Baluchistan hade det inte funnits stora möjligheter till studier och 40-åriga Ali har därför bara gått tre år i skolan, vilket dock inte hindrat honom från att kunna lära sig fem språk.
– Jag pratar indiska, arabiska, persiska, svenska och förstås baluchiska, berättar Ali som hade stor hjälp av sina språkkunskaper när han senare köpte en bil och blev matthandlare.
Men så för några år sedan hände det något mycket tragiskt. En av Alis bröder hade lånat hans bil och blev dödad i någon slags kravaller. När Ali fick reda på det visste han att också han själv var i fara och beslöt sig för att fly. Med bil och sista biten med motorcykel, tog han sig över gränsen till Pakistan och därifrån vidare till Katar. Frun visste inte vad Ali skulle göra mer än att han skulle gömma sig och försöka fly utomlands. Först efter fyra månader hade han fått tag i så pass med pengar att han med flyg kunde ta sig till Sverige. Först då fick han också kontakt med familjen.
– Ett pass fixades fram, vilket är lätt i Iran och så satte jag mig på flyget till Sverige som jag anlände till den 4 september 2007. Väl framme i Malmö stod jag ensam på en station och hörde hur svenskarna "sjöng" fram sitt språk. Jag hade egentligen tänkt att ta mig till England, men tänkte att jag måste få lära mig detta vackra språk.
NY FÖDELSEDAG
– Jag blev skjutsad till ett hotell i Arlöv i Skåne och den 16 augusti året därpå fick jag sedan uppehållstillstånd.
Den dagen räknar jag som min nya födelsedag, för det var då jag fick mitt nya liv, berättar Ali när jag träffar honom i hans nya hemstad Nybro och på hans älskade praktikplats på fritidsavdelningen Nova på Fagerslättskolan. En praktikplats som han haft sedan oktober 2008.
Och lika älskad tillbaka är Ali av såväl barn som personal.
– Han är vår gudagåva. Vad skulle vi göra utan honom? Hans kärlek räcker till oss alla och så är han vårt levande klätterträd också, säger Ulla Sylén som är fritidspedagog och arbetskamrat och som tycker att Ali dessutom fyller en stor funktion som trygghet för alla skolans arabisktalande barn.
I två rum någonstans i Dubai väntar i dag Alis familj på att få ihop så mycket pengar att de kan köpa en flygbiljett till Sverige. Samtidigt håller Ali som bäst på med flytten från sin lägenhet i Kungshallen till en ny mycket större där han snart hoppas kunna få ta emot sin familj. Kanske blir det redan om en vecka, ingen vet.
– Jag är så tacksam mot Nybro kommun och det land som tagit emot mig så väl. Och jag är också tacksam mot min handläggare Maigret här i Nybro och min lärare Maria på SFI som hjälpt mig att få den här praktikplatsen på Nova. Men jag vill passa på att tillägga att det inte bara är kommunens ansvar att ta hand om oss flyktingar. Vi måste också göra vad vi kan för att hitta praktikplatser och anpassa oss till det land som tar emot oss så väl, säger Ali, som när någon pratar illa om Sverige eller Nybro både blir ledsen och arg.
SVERIGE ÄR BÄST
– Allt är bäst med Sverige, för här är alla så duktiga och här respekterar man varandra. Jag älskar verkligen Sverige och vill kyssa marken jag trampar på, säger Ali och man riktigt ser hur ögonen lyser av kärlek.
En tacksamhetens tanke går också till de på ambassaden i Abu Dhabi som ställt upp så mycket för Ali och hans familj. Under tre års tid har Ali bara träffat sina barn och fru en gång och det var förra sommaren. När han flydde kändes livet väldigt jobbigt och självmordstankarna hängde många gånger i luften. Det var först när han kom till Sverige som han började leva upp igen. Nu delar han sina dagar med fyra timmars praktik på Nova och fyra timmar svenskastudier på SFI (Svenska För Invandrare). Och äntligen är han framme vid målet. Snart får han återse sin älskade familj.
ANN-HELÉNE THÖRNING
|
|
